Ann Heberlein

Jag läser med stor behållning Ann Heberleins krönikor och väljer att såhär i mellandagarna publicera ett av hennes inlägg som, hoppas jag får risgrynsgröten att för en sekund tveka att åka ned, är så sant!!    

Nej: De är inga ”återvändare” – de är våra fiender!

Ibland påstår jag att Sverige är världens mest postmoderna land. I Sverige tillmäts nämligen ord mycket stor vikt, i den meningen att vi tycks tro att ord skapar verkligheten, snarare än att ord beskriver verkligheten. Genom att kalla något för något det inte är, ge ett fenomen, en företeelse eller en person ett nytt namn tycks vi tro att vi ändrar på verkligheten. Det här är inget nytt fenomen i Sverige. Redan på åttiotalet döptes ”städerska” om till ”lokalvårdare”. Det är möjligen en tjusigare titel, men det ändrar inget i sak. Att städa är fortfarande ett slitsamt och illa betalt arbete, oavsett vad det kallas. Ändå är det betydelsefullt vilka ord vi använder för att beteckna vad – för även om ord inte ändrar verkligheten så ändrar ord människors tolkning av verkligheten.

Ord betyder något. De är aldrig neutrala. Ord kan dock förlora sin laddning, sitt värde, sin mening om de används för ofta och i fel situationer. ”Barn” är ett exempel på ett ord som är på väg att förlora sin ursprungliga konnotation till någon som är svag, oskyldig och i behov av omsorg. I flera år har ordet barn missbrukats i den svenska debatten. Otaliga texter har skrivits och reportage gjorts om den grupp som kallas ”ensamkommande barn”. Begreppet ensamkommande barn leder mina tankar till finska krigsbarn, inte till de unga män som syns på bilderna som illustrerar texterna om vår tids ”krigsbarn”.

”Barn” har blivit ett mycket tänjbart begrepp de senaste åren. Journalister och aktivister använder naturligtvis ordet barn ytterst medvetet: de vill att läsaren eller åhöraren ska se ett övergivet barn framför sig, en pojke eller flicka med en ryggsäck och en nalle som enda sällskap. Det är naturligtvis ett bedrägligt beteende. De ensamkommande barnen är ytterst sällan prepubertala, i princip alltid av manligt kön och ofta närmare tjugo än tio. Det handlar alltså inte om barn, utan om män. ”Ensamkommande män” vädjar till en helt annan sorts känslor än ”ensamkommande barn”.

Ett annat begrepp som används så ofta och så fel att det riskerar att förlora sin ursprungliga betydelse är ”flykting”. Flykting används i allt högre utsträckning om alla som sökt sig hit från andra länder, oavsett var de kommer ifrån och varför. Ingen skillnad görs på arbetskraftsinvandring, ekonomiska migranter och flyktinginvandring. Det är djupt beklagligt. Flykting betecknar en juridisk status som innebär rättigheter (och skyldigheter) stipulerade i FN:s flyktingkonvention. Enligt flyktingkonventionen, svensk lag och EU:s regler är du flykting om du har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp (migrationsverket.se).

Begreppet ”papperslös” är ytterligare ett exempel på fenomenet. Istället för att kalla människor som lever olovandes i vårt land, ofta efter ett eller flera avvisningsbeslut, för det de är, nämligen illegala invandrare, väljer både journalister, politiker och opinionsbildare att kalla dem för ”papperslösa”. Det handlar naturligtvis om att väcka sympatier för den illegala invandraren och är ett resultat av den mycket framgångsrika kampanjen ”ingen människa är illegal” som lanserades av vänsteraktivister i slutet på 1990-talet.

Nästa fenomen att omdefinieras är islamistiska terrorister. Män som lämnat Sverige för att ansluta sig till islamistiska terrorgrupper, delta i strider, mord och våldtäkter och som sedan kommer tillbaka till Sverige för att leva gott på det svenska samhället naivitet benämns ”återvändare”, ungefär som om de arbetat eller studerat utomlands ett tag. Det är naturligtvis befängt och jag undrar vilka bevekelsegrunderna är för att förminska deras dåd. Det är ju nämligen det man gör, när man överslätande använder ordet återvändare istället för islamist. Det är osmakligt och djupt respektlöst mot deras offer.

Ann Heberlein

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

Skriv en kommentar

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: