Visar inlägg från april 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Uppehåll...

Kära läsare,

Jag kommer att göra ett uppehåll i berättelsen "Frisören i Los Boliches" då jag

har en stökig tid framför mig med renovering etc.

Jag har inte ro att slå mig ned och koncentrera mig som jag behöver för att

skriva klart historien.

Jag hoppas att ni förstår och jag lovar att återkomma så fort jag bara kan.

Tack, för ert tålamod!


MVH//Einar 

Frisören.....del 10

    Leonardo som saknade sin Giralda svårt hade begivit sig till Fuengirola och Las Lagunas. De hade träffats nere på sta'n och fikat och eftersom mostrarna hade en stor lägenhet bestämdes det att han skulle bo där, inte honom emot. Han var precis som de mycket intresserad av kultur av alla de slag, konserter, operor, teater, konstutställningar för att nämna något. Han var väldigt ivrig att de skulle ta sig in till Málaga och Picassomuséet, han hade länge drömt om att få se huset där den store var född. Den här kvällen var det dock en föreställning ifrån Argentina som stod på menyn i teatern i Las Lagunas. Det var en ensemble under ledning av den legendariske bandoneonisten Astor Piazzolla argentinsk tango var något som alla tre uppskattade. De gick och åt middag på en tapaskrog som var känd för sina varma delikatesser och sitt rödvin.

    De tre vännerna njöt av måltiden och var mycket involverade i vad som egentligen var skillnad mellan den argentinska och finska tangon, de märkte inte två män som kom in i lokalen och som hade identifierat mostrarna, dessa tänkte inte bli ivägskickade som något kolli. De två männen slog sig ned strategiskt längst in i lokalen och hade därmed full uppsikt över vad som hände och när folk kom och gick. Efter en timme var det dags att bege sig till teatern de var fortfarande mycket upptagna i sin diskussion om tango att de inte upptäckte männen som reste sig och följde efter dem. Teatern var sedan länge utsåld, Giralda hade bokat biljetter sedan en tid och hade haft turen att få en återköp till Leonardo, de två skuggorna väntade tålmodigt i en bil utanför. Föreställningen varade i två timmar och det var stående ovationer när mycket varma sångare, dansare och musiker fick ta emot blommor och publikens hyllningar.

    Leonardo var helt uppe i varv och ville köpa en skiva med den fantastiska musiken mostrarna var inte sena att hänga på och till slut hade alla varsin skiva med hem att spela och återuppleva föreställningen. När de kom ut i den svala kvällsluften smög en man upp jämsides med dem och presenterade sig med något ohörbart namn och talade om för mostrarna att han och hans kollega önskade en pratstund med dem i bilen som stod ett stycke längre bort. Antonia vädrade omedelbart och instinktivt fara och började snabbt prata med Giralda som informerade sin syster att dessa var nog de som ville åt det som Alfonso hade.

    - Vi spelar med ett tag så ser vi varåt det lutar, tyckte hon

    Leonardo som inte visste något om vad som hänt hittills var väldigt frågande och ville tillkalla polis och blev mycket aggressiv men Giralda lugnade honom och bad att han skulle vara lite i bakgrunden då hon och Antonia hade koll på vad som hände och hade lite känsla på hur de skulle göra. När de kom fram till bilen bad mannen dem stiga in till den andre som väntade då Giralda fick en av sina snilleblixtar, hon föreslog att istället för att sitta i en trång bil kunde de väl gå hem till dem och ostört i lugn och ro diskutera vad som behövdes avhandlas.

    De två männen hade en parlör och efter en stund gick de med på att följa med till lägenheten.

    När de kommit fram och kommit in i bostaden så frågade Antonia, som nu var helt med på noterna, om de ville ha något att dricka, jo det kunde vara gott med en öl, efter att ha serverat männen varsin öl och sig själva vin frågade Giralda,

    - Vad är det ni egentligen vill?

    - Vi vill ha tillbaks det som är vårt och vi kommer att ta till våld för att få det, svarade de

    - Vad är det då som är ert? retades Antonia, hon var inte det minsta rädd eller hyste någon större respekt för de ganska luggslitna männen hon såg framför sig

    - En svart koffert, var svaret.

    - Men den har inte vi den finns på ett annat ställe, svarade mostrarna.

    - Bra, sade männen då beger vi oss dit nu

    - Går inte, han som bor där är inte hemma och vi har inga nycklar vi får vänta här till han kommer hem, funderade Antonia.

    - När är det han kommer hem då?

    - Om några timmar skulle jag tro, svarade Giralda

    - Vi kan inte sitta här och vänta i några timmar, replikerade den ene av männen.

    - Ah, det finns väl alltid något vi kan göra för att fördriva tiden, Antonia mös nu de hade dessa typer precis där de ville.

    - Vad skulle det vara?

    Mostrarna tittade på varandra i trumf och sedan log de emot Leonardo som förvånat tagit del av diskussionen,

    - Vi kan spela bridge, sade de med en mun

    - Vaa? vadå för något svarade männen

    - Bridge, har ni aldrig hört talas om detta spel? frågade Giralde.

    - Aldrig, vet inte vad det är, fick mostrarna till svar.

    - Ok, men poker då kan ni spela poker?

    Männen sken upp och kände att nu var de med i spelet igen var det något de var bra på så var det poker i alla former efter att ha tillbringat ändlöst antal timmar i bilen hade de utvecklat ett gott pokerspel.

    - Poker, det kan vi triumferade de.

    Bra, svarade Antonia slet fram ett spelbord med grön filt satte på sig en skärm drog upp ärmarna och fäste upp dem med resårband drog ned lampan ifrån taket tog fram marker och två kortlekar.

    - Männen tittade på henne med öppna munnar och började säga något.

    - Sätt er tillrätta tag av er kavajerna så börjar vi, här skulle spelas.

    De båda männen tittade på varandra och var nog inte säkra på vad de givit sig in i, Leonardo som varit med i mostrarnas spelhus visste precis vad som väntade.

    Han njöt i fulla drag efter att ha varit en fena i bridge hade han mödosamt men ändock lärt sig pokerspelets väsen, själen i pokerspelet är att ljuga så trovärdigt att motståndaren till slut anser att du talar sanning. Han hade blivit hyfsad men var långt ifrån Giraldas och Antonias klass. 

    Han hade varit med när det brakat loss i spelhuset och andra tanter blivit förbannade och ville göra upp då de ansåg sig lurade, något som alltid slutade på samma sätt nämligen att de flög ut genom dörren med hjälp av något av Antonias brottarknep, det blev alltid mer bråk dagen efter då gubbarna till de förfördelade tanterna skulle komma och göra upp, något som inte heller hade någon framgång utan gubbarna låg mest i en hög och såg ynkliga ut medan deras hustrur strödde beröm över dem. 

    Leonardo tänkte att det skall bli roligt att se vad som kommer att hända med dessa som inte verkade alltför bemedlade varesig i huvudet eller i armen. Antonia lade ut reglerna och förklarade vad de olika markerna var värda vilket inte var småpotatis då dessa damer hade en betydande kassa med sig ifrån byn. 

    Spelet böljade fram och åter beroende på det att damerna ville få igång männen att bli obetänksamma och oförsiktiga när så dessa män vunnit några hyfsat stora potter var det dags att tråla lite och de följande fem potterna tog mostrarna hand om. Leonardo brydde sig egentligen inte om om han skulle få del av Giraldas vinstpengar eller inte, han mer stödspelade till henne och backade upp hennes satsningar så att de andra gubbarna skulle åka dit, vilket de gjorde. När de spelat tre timmar ville männen avbryta och åka till Alfonsos hus för att hämta det de kommit för.

    - Men vi har ju just börjat, invände Giralda och Leonardo fyllde i att det var nu det började bli spännande.

    - Vi kör några händer till sedan ger vi oss av.

    Gubbarna drack mer pilsner och blev till slut lite lulliga, en dödssynd i poker, mostrarna hade svartvinbärssaft i sina glas och Leonardo drack öl utan alkohol. Nu började potterna bli riktigt höga och det är då det gäller att lägga i handbromsen och rimlighetskalkylera, något som dessa män inte hade hört talas om, efter fyra stora potter var de panka, precis som damerna hade hoppats och planerat.

    - Jaha mina vänner, sade Antonia myndigt hur gör vi nu då?

    Eftersom dessa män inte kunde ta en förlust emot kvinnor var de bara alltför villiga och ivriga att skriva skuldkvitton i tron att de skulle vinna tillbaka allt.

    - Visst kan vi gå med på det, svarade Giralda lent.

    Gubbarna var nu fast och kofferten var sedan nu länge glömd, timmarna rullade på reversernas hög växte, till slut sade Antonia,

    - Nu går det inte längre nu får vi göra kvitt eller dubbelt

    - Vaddå kvitt eller dubbelt? sade de nu ganska så berusade männen som skulle föreställa farliga gangsters, men som i lampans sken var ganska patetiska.

    Mostrarna var rätt förbannade på att deras skyddsling hade blivit hotad så de utbytte nu blick med varandra och förstod på pricken vad som nu skulle hända.

    - Ja, vi gör så här att ni lägger in era kläder i potten och vinner ni så får ni tillbaks dem och vi river reverserna förlorar ni får ni gå härifrån i hatt och kalsonger. Männen som nu var synnerligen stärkta till kropp och skäl av stark öl flinade glatt och en smula föraktfullt och meddelade att,

    - Klart vi kör en sista hand sedan är det ni som följer med oss och visar var vi kan hämta kofferten.

    - Bra, sade Leonadro som nu skulle spela skjortan av gubbarna, vilket var strategin att det var lättare att lura dem om han satsade stort.

    Sista handen delades ut och öppnades långsamt långsamt, det hölls mask och tittades inte åt något håll det byttes kort och spelet började. Kort efter kort lades ut på bordet och när så det femte kortet skulle ut såg det ut som om gubbarna skulle ta hem rundan.

    Giralda kom hem med bra hand Antonia med en hyfsad gubbarna hade mycket bra händer men den som tog hem spelet var Leonardo allt enligt plan. 

    Männen blev rasande och en av dem slet fram en pistol och hotade med den han sade att han minsann inte tänkte lämna några kläder än mindre acceptera att han förlorat pengar här hos dessa råttor, som han uttryckte saken. 

    Nu skulle de åka iväg och uträtta ärendet och sedan skulle han se till att alla tre skulle få syna havets botten. Han var riktigt otrevlig, så otrevlig att Antonia härsknade till, som den brotterska hon var hade hon utvecklat en betydande snabbhet och kom runt mannen med pistol och fick in en halvnelson, hennes favoritgrepp, med den följd att mannen seglade genom rummet och landad med ett brak rakt in i vitrinskåpet så att träflisor glasskärvor yrde.

    Den andre mannen stod förstummad och tittade på.

    - För helvete hjälp mig då, kved gubben i vitrinskåpet.

    - Du rör dig inte ur fläcken, Leonardo hade varit framme och snappat upp pistolen som han riktade mot den förstenade mannen.

    - Nu skall ni klä av er och det omedelbart, Leonardo använde sin myndiga stämma.

    De två männen hade inte mycket annat att göra annat än att klä av sig.

    När de stod där i sina kalsonger fick de veta av mostrarna vad som mer precist skulle hända dem om de inte lät Alfonso vara ifred. Inte för att mostrarna fick något särskilt medhåll från männen men det var inte viktigt i detta läge nu var det viktigt att göra sig av med dessa sopor till män.

    De pekade på dörren men återigen började vitrinskåpsgubben att bråka och ställa till väsen nu blev Antonia ordentligt förbannad hon vräkte ut mannen på gatan genom porten och samma väg fick den andre gå det fanns inte tålamod till annat, där låg de två männen i sina kalsonger i en rörig hög svärandes och förbannades men de kom inte så långt.

    Grannfrun kikade försiktigt ut genom dörren och undrade vad som hände?

    - Jag har slängt ut ett par dumma gubbar, svarade Antonia.

    Grannfrun plirade på Antonia och frågade om hon inte kunde slänga ut hennes gubbe också?

    - Nä, svarade Antonia skrattande, det får du klara själv.

    Giralda slängde ut ett par hattar till dem ett par orangea hattar som skolbarnen i första klass har på sig för att synas i trafiken.

    - Amatörer, var hennes enda kommentar.

    Leonardo ringde polisen och mycket upprört berättade att det minsann låg två blottare på gatan här och det var synnerligen störande och stötande för att inte säga skamligt uppförande, här bor det oskyldiga barn skall de behöva se detta skamliga jag tycker det är motbjudande, han förstärkte så mycket han kunde. Efter två minuter kom piképatrullen och plockade upp det som var beskrivet som blottare för dem.

    Männen fick inte en behaglig resa till häktet och framförallt inte en behaglig eller lugn natt i häktet. På andra sidan gatan stod en mörk bil och de som satt i blev vittne till allt som hände, mannen i framsätet kramade ratten så knogar och fingrar vitnade.

    Han tänkte, varför har jag hamnat i denna soppa med amatörer?

    forts följer.....