När polischef Rodriques kom tillbaks ifrån racingbanan var klockan sent på natten det hade varit ett mycket omständligt tillbud med transporter i helikopter med bilar som fort skulle till sjukhuset och då eskorteras fort med hjälp av polisen, föraren hade skadat sig allvarligt och behövde omedelbar vård så det "brann" på flera ställen han var trött och hade inte någon annan tanke än att åka hem och slänga sig i sängen för att få några timmars sömn. 

Väl framme vid sitt hus tog han fram nycklarna men det var fler nycklar än vad som det borde vara, så kom han ihåg, Klara, oj ja nu är det för sent det går inte jag orkar inte hon får vänta, förresten hon skall lagföras för sin framfart, ja det där får jag ta itu med imorgon. 

 Han öppnade dörren och klev in slängde av sig kläderna och tog med sig ett badlakan för att ta ett dopp i sin pool som han låtit bygga för några år sedan. Det var en investering han var nöjd med då han inte alltid hade tid att bege sig till havet för att svalka av sig efter en lång varm dag. Han tassade ut till sin pool och upptäckte inte personen som behagfullt låg utsträckt på en av solbäddarna. När han efter att ha dykt i vattnet och simmat ett par längder hörde en lågmäld röst,

- Stilig karl som badar i månskenet......Han vände sig frustande mot rösten,

- Vad gör du här? Och hur har du kommit in? Och du skall lagfö..,längre kom han inte för den lågmälda rösten gled ned i vattnet till honom och omfamnade honom med orden;

- Som sagt det är en fantastisk motor du har.......

När Ernesto vaknade nästa morgon såg han i det dunkla ljuset Klara ligga vid sidan om honom, han hade aldrig varit med om att en kvinna jagat honom än mindre hade han blivit förförd i sin egen pool. Han smög upp duschade och kokade kaffe gick ut i sin lilla men prunkande trädgård plockade apelsiner, kiwi fikon och persikor för att göra en god morgonjuice.

- Godmorgon, Klara stod i dörren tittade på honom och njöt

- Godmorgon, svarade han, hur kom du in i mitt hus?

- Men jag har inte gått in i ditt hus jag lade mig att vänta vid poolen, jag tänkte att om du inte kommer till mig får jag åka till dig.

- Åkte du hit på din sparkcykel?

- Klart att jag gjorde, varför skulle jag inte?

- Jag har ju sagt att den inte är regelrätt och att du kan råka illa ut.

Mmm, vad tycker du att jag skall ha för fordon då?

- En bil, föreslog han försiktigt.

- Gud vad tråkig du är, har du inget mer fantasifullt att komma med?

Han tittade lite förläget på henne, du, nu får du faktiskt berätta vem du är jag har ingen aning.

- Vilken tur att jag tog med mig ett par flaskor Garnacha Tintorera så skall jag berätta, öppnar du en av dem?

- Jag skall till mitt arbete jag har verkligen inte tid att sitta och supa här med en lagbryterska som skall in till stationen och vederbörligen förhöras lagföras....

- Hörru grabben, Klaras röst var stålhård, nu får du sluta upp med ditt trams och tjat jag har inte gjort mig till för dig för att få en massa sand i öronen, nu är det du som ringer till stationen och säger att du arbetar på fältet idag, begrips! Du är ju chefen någon fördel måste du väl ha. Ernesto som inte var van vid att få mothugg i allmänhet och i synnerhet inte av kvinnor satt och frustade i sin mustasch,

- Jaja, den är fin den också, se nu till att ring stationen och så kammar du till din läpplugg lite snyggt så kan du komma med glaset och få lite av världens godaste vin, det blir hur bra som helst.

- Alltså...började Ernesto

Klara tittade på honom med sina djupgröna ögon, han slog numret och förklarade hur det förhöll sig och att han kunde nås på sin mobil om det uppstod ett krisläge annars fick vakthavande ta befälet idag. Klara hade hällt upp var sitt glas de varvade med vin, kaffe och färskpressad juice,

- Jaha, nu får du berätta vem du är började Ernesto.

Klara berättade sin historia såsom den hittills hade utvecklat sig;

Hon berättade om sin uppväxt i San Sebastian och hur hon kom att bli lärling i ett verkstadsgarage under ledning av en av de bästa mekanikerna och hur hon hade klarat sitt mästarprov på en mycket lurig motor och hur hon arbetat där i några år innan den stora chansen uppenbarade sig i form av en stallchef som hade fått problem med sin bil som hon lagade åt honom på ett sådant sätt att han lade märke till henne.

När jag började i racingstallet, fortsatte Klara, så fanns där en ung man vid namn Alfonso och honom blev jag mycket god vän med. Han arbetade som mekaniker då men hans stora dröm var att bli förare. Han hade talang för båda delarna och jag undrar om han inte skulle blivit kvar som mekaniker istället för att flytta till ett annat stall där han fick chansen som förare.

Vad sade du att han heter? frågade Ernesto

- Jag tror att han heter Alfonso Luna.

- Det var den killen som hade den svåra olyckan i Alhauríns GP, svarade Ernesto 

- Vad säger du! Klara lät blicken löpa längs poolen,var ligger han?

- På Costa del Sol

- Jag måste åka och hälsa på honom.

- Det skulle han säkert uppskatta, han har en mycket kär familj och speciellt två mostrar som pysslar om och månar om honom.

- Just det, mindes Klara, dessa mostrar har jag hört talas om

- Ja, för att fortsätta, jag blev anställd hos det japanska stallet och det tog inte lång tid förrän jag åkte i luven på en av förarna

- Kan jag tänka mig, tänkte Ernesto

Han var så otroligt bortskämd och fånig precis som en liten pojke han satt och knappade på sin telefon vid genomgång efter träning och brydde sig inte det minsta om vad som sades eller vilken strategi som lades upp han var helt enkelt en odåga. Jag tog mig ett snack med honom och frågade varför han inte brydde sig det minsta om det arbete som mekanikerna gjorde för hans skull eller det arbete som stallet iövrigt gjorde för hans skull, vet du vad jag fick för svar?

- Jo, att det skulle jag skita i och absolut inte besvära honom igen.

- Ja, det gick som det gick och killen fick uppsöka sjukhuset med knäckt näsben.

För första gången fick Ernesto ljuva tankar i sitt huvud när han tittade på Klara, visst hade de haft mysigt och så men hon kändes som så mycket mer än bara en tjej från San Sebastian. Han var nog tvungen att bege sig till hennes hemstad för att insupa lite atmosfär och gå lite på gatorna där hon vandrat som liten tjej, Ernesto höll på att bli förälskad.

Klara fortsatte sin berättelse;

När det stod klart att hon nitat en förare som varit oförskämd fick hon nästintill en kultstatus bland de övriga mekanikerna men hos stallets ledning gick diskussionens vågor höga huruvida hon var lämplig att ha kvar i ett team eller om hon skulle få gå. 

Efter mycket palaver bestämdes det att hon fick stanna, då hon otvetydigt var en av stallets vassaste mekaniker, men stallchefen gav henne en skrap reprimand och skulle hon företa sig något liknande igen så åkte hon ut på sin ändalykt. 

Hon lovade att hålla sig i skinnet vilket hon gjorde och arbetade hårt långa dagar och mycket resande. Föraren som hade fått näsryggen knäckt talade aldrig till Klara igen utan valde att via sin stallchef berätta om det som skulle göras. Klara fick en ovärderlig rutin och lärde sig att arbeta snabbt vilket är ett måste, hon var vad man skulle säga absolut lojal till sitt stall.

Zandornin som på håll höll sig informerad hur allt fortlöpte flinade glatt när han hörde om incidenten men ringde upp Klara och var förmanande i tonen och fick henne att lova att inte förstöra den här möjligheten hon fått. Klara kände sig lite dum efter samtalet så hon sökte upp Alfonso för att få prata av sig och det var där och då som grunden till deras vänskap lades. Hon berättad för honom vad som hänt, jo det visste han redan, och sedan om samtalet hon haft med sin läromästare vilket fick henne att skämmas och känna att hon hade en för kort stubin,

- Äh, strunt i det den lille skiten fick vad han förtjänade hade inte du nitat honom så hade jag gjort det svarade Alfonso från den stunden hade han en alldeles speciell plats i hennes vänskapskammare.

Ja, fortsatte Klara sin berättelse, det blev mycket resor och jag träffade många olika människor från världens alla hörn och det var både lärorikt och intressant. Efter några år och ungefär ett år efter det att Alfonso slutat var stallet på träning vid en mycket speciell bana i USA en som närmare bestämt låg i saltöknen. Varför stall åkte dit var för att testa sina maskiner under mycket krävande förhållanden och det var nu inte endast motorcykelstallen som låg där utan också vissa F1-stall åkte dit för att få utslaget om bilarna höll måttet eller inte. Vid ett sådant tillfället hände det sig att Klaras stall låg samtidigt vid banan samtidigt som Ferrari var där och testade under stort hemlighetsmakeri. Detta noterade Klara omedelbart och hennes funderingar började ta konkret form.

- Var det något jag ville så var det att hamna i ett F1-stall och då helst Ferrari, fortsatte Klara.

Ernesto tänkte en kvinna i denna absolut mansdominerade världen, jo det ville nog till att hon hade både vassa armbågar och knytnävar, han log.

- Jag lade upp en plan hur jag skulle kunna komma i kontakt med dem, fortsatte Klara då det var helt åtskilda världar mellan oss, vad jag inte visst men som gav mig chansen att komma i kontakt var att banägaren brukade bjuda in till en informell amerikansk ”barbecue”. 

De stall som var samlade vid banan eller banorna var alla välkomna och det var ett avbrott i det intensiva testandet som välkomnades av alla. Beroende på hur länge stallen låg och testade kunde det bli flera fester de var en samlingspunkt i öknen och det var mest mekanikerna som festade loss och kunde under informella former utbyta historier om än den ena och än det andra. 

Man kan säga att mekaniker älskar att ljuga och ju bättre en osanning var desto mer uppskattades den. Klara var den enda tjejen bland ett hav av killar men hon hade inga problem med det, hon var van och eftersom hon var bra på att halsa öl så var det inget mer med det och att äta det kunde hon sedan barnsben, hon älskade grillat men då helst fisk och skaldjur dessa gigantiska T-bone hade hon lite svårt för så hon gick lös på revbenen istället tillsammans med coleslaw och färsk sallad och fick sitt lystmäte. 

 Längre bort i salen noterade hon att Ferrarigubbarna höll till hon tänkte strosa över dit när hon socialiserat klart med sitt eget folk. Klara hade en trevlig kväll och en av förarna i stallet som kom fram till henne och förklarade hur saker och ting stod till, när det gällde de två förarna verkade det som om 2:an var på väg bort han hade inte presterat de resultat som teamet förväntade sig och han hade en ganska så oförskämd attityd även emot andra i stallet så, 

- Ja vi får väl se vad som händer som 1:an uttryckte saken. 

De stod och pratade båda länge och väl mest om hur cyklarna skulle kalibreras för att ge maximal utväxling på banan men det är en hel vetenskap då det är förarens attityd och psyke och våghalsighet som måste återspeglas i hur motorcykeln uppför sig på banan. Klara ursäktade sig med att hon måste pudra näsan och strosade iväg mot toaletten när hon uppfattade en försiktig vinkning från en i Ferrariteamet, hon gick dit.

- Vill du ha en öl?

- Jatack, svarade hon

Klara skickade över flaska nummer 2 till Ernesto att öppna, hon mindes tydligt den där kvällen när hon för första gången på nära håll fick uppleva en Ferrari F1.

- Fortsätt,   nu det börjar bli spännande, Ernesto var helt inne i Klaras berättelse.

- Ja, där stod vi då jag och en ifrån Ferrariteamet, fortsatte Klara sin berättelse. 

Det var som om jag inte existerade för de övriga och Giovanni, som han heter och som vinkat över mig, förklarade att det var inte av oförskämdhet utan av artighet då det var vanligt att mekaniker bytte stall för att dels få bättre betalt dels komma till ett mer berömt stall och av det skälet var man diskret tills bytet hade genomförts. 

Jag berättade hur mycket jag beundrade Enzo Ferrari och hans förmåga att komma med innovationer, vilka bilar han hade utvecklat de var enligt min mening de bästa racerbilarna.

- Själv föredrar jag Lamborghini, inflikade Ernesto

- Jo, de är också fina men mitt hjärta klappar för de röda bilarna, om du nu inte avbryter mig så skall du också få veta hur de blev röda, alltså den röda färg de har idag.

- Där stod jag och samtalade med den trevlige Giovanni, jag frågade hur svårt det var att bli mekaniker hos dem och han svarade att det var mycket svårt, antingen kommer du in genom ditt eget goda rykte eller att du mutar dig in eller att du känner någon i stallets topp som kan hjälpa dig in.

- Hur svårt skulle det vara för mig att bli mekaniker hos er?

Han tittade på mig som om jag inte var riktigt navlad och svarade;

- En kvinna i Ferraristallet är inte möjligt en kvinna som mekaniker är helt uteslutet.

I det ögonblicket bestämde jag mig för att jag skulle bli just det, mekaniker hos Ferrari. Kvällen gick mot sitt slut och jag frågade om jag inte kunde få komma med och iallafall titta på en av bilarna.

- Skall se vad jag kan göra, efter en stunds diskuterande med sin chef som kom tillbaks med Giovanni och undrade varför jag ville titta på deras bilar?

Jag förklarade att jag tyckte de verkade vara mycket för tekniska innovationer och att jag arbetade som mekaniker hos det japanska MotoGP-stallet därför vore det roligt att få se dem och något spionage kunde det ju inte vara tal om, eller hur? Det höll Giovannis chef med om och bjöd mig att komma med.

De hade enorma tält uppspända då de hade 2 fulla verkstäder och 4 bilar i delar som måste få plats.

Klara hade aldrig sett något liknande det var en militärisk ordning och alla saker låg i ordning. Det var annat än det hon var van vid, visserligen var japanerna kända för sin renlighet men någon direkt ordning hade de inte vilket Klara hade klagat på och fått till en liten förbättring, här var det en fröjd att titta ut i verkstaden. De gick runt tillsammans och Klara gjorde stora ögon när hon fick se all grannlåt. 

I en avdelning var chassit och hon tittade noga kanske lite för noga för de förmanade henne vänligt och retades lite med henne och sade att hon kanske var en spion trots allt. Klara kunde nu inte hålla sig utan vände sig till chefen för mekanikerna och frågade om det skulle bli någon vakans bland mekanikerna och om hon då kunde söka. Han tittade forskande på henne och sade att det kanske det skulle bli och att visst kunde hon söka men att en kvinna skulle anställas som mekaniker, nej det ansåg han som uteslutet.

Efter rundturen gick Klara tillbaks till sitt stall och hade nu tankarna riktade åt endast ett håll hon fick inte detta ur sitt huvud.

- Tjena, vill du ha en öl? Alfonso uppenbarade sig med varsin öl.

- Absolut svarade hon men hennes tankar var långt borta

- Så, du har varit och hälsat på hos Ferrari? Alfonso plirade på henne.

- Ja,  det har jag och vet du vad jag vill dit jag vill så gärna dit att det gör ont i kroppen

- Då tycker jag du skall tala om det för dem så kanske det händer något vad du än gör tala inte med någon annan än mig här då sparkar de ut dig direkt.

- Jag har redan frågat och de var ganska bestämda på att de aldrig, eller i vart fall inte på lång tid, kommer att anställa en kvinna.

- Det skulle jag inte vara så säker på gubben Ferrari är en lurifax och har en räv bakom varje öra så vänta och se.

- Vad skulle han ha med min eventuella anställning att göra?

- Jamen, du sade det ju själv, en kvinna! 

Gubben är sjukligt beroende på att få publicitet och uppmärksamhet han tar varje chans till det och du kan ju tänka dig vilken uppståndelse det skulle bli om ett av F1-världens förnämsta stall anställde en kvinnlig mekaniker.

Klara funderade ett tag så frågade hon Alfonso,

- Ser du mig som kvinnlig mekaniker?

- Nej, jag ser dig som en förbannat bra mekaniker.

Följande morgon fick Klara ett kuvert och det innehöll ett meddelande som talade om att hon skulle infinna sig i Fiorano om 2 dagar, det var allt.

Klara visste inte vad hon skulle ta sig till, hur skulle hon kunna ta sig ifrån saltöknen i Utah till Italien på 2 dagar? Dessutom förstod hon inte riktigt hur detta hade gått till, hur hade det kunnat gå så fort ifrån igår kväll?

Hon måste chansa det fick bära eller brista hon sprang över till Ferraritälten och fann en kader med småleende mekaniker och en glatt flinande chef som välvilligt tjoade till henne,

- Nu får du allt sätta fart Klara, du skall träffa gubben själv.

Klara kände hur det svajade till och hon förstod inte riktigt hur hon skulle göra,

- Alltså, hur skall jag ta mig härifrån till Italien på 2 dagar?

- Det är det som är din test, Giovanni blinkade till henne, bäst du sätter fart nu.

Hos det japanska stallet hade hennes flykt till Ferrari inte gått obemärkt förbi och när hon kom tillbaks för att samla ihop sina tillhörigheter fick hon veta att hon skulle infinna sig hos stallchefen. Hon stegade dit och eftersom han alltid varit juste emot henne ville hon vara det mot honom så hon förklarade situationen och bad att omedelbart få avsluta sin tjänst så hon fick ge detta en riktig chans. Stallet hade haft mycken nytta av Klara och de ville egentligen inte bli av med henne men han såg i hennes ögon att det brann en låga för något annat och då var han vis nog att önska henne lycka till. Klara tog kontakt med banägaren och frågade om det fanns något snabbt sätt för henne att ta sig till Salt Lake City? Tag  80:an den är rak och fin och det tar dig ungefär 2 timmar att köra.

- Bra, svarade Klara har du någon bil jag kan låna

- Ähh, varför frågar du inte Ferrari de har ett gäng bilar de lånar säkert ut en

- Snälla, jag har superbråttom....

- Ok, låna min parkera den i p-hus A7 så hämtar jag den vid tillfälle.

- Tack, Klara langade in sina saker i bilen och trampade på gasen hon var på flygplatsen 50 minuter senare ivrigt sökande efter en flygbiljett som skulle ta henne till Italien hon hade tagit reda på att det helst skulle vara till Milano eller Bologna.

- Hon sprang från disk till disk och till slut hittade hon ett bolag, Vueling, som hade en biljett till Milano och som skulle avgå om 5 timmar. Hon tackade sin lyckliga stjärna och bad en stilla bön att flyget inte var försenat.

I sitt stora kontor med utsikt över den egna tränings banan satt en vithårig gentleman och mös han såg fram emot att få träffa denna person som fått en så fin beskrivning, en tjej som mekaniker, varför inte?

- Du nu är vinet slut och jag antar att vi inte kommit halvvägs ännu i din berättelse, Ernesto avbröt den intensivt berättande Klara.

- Jamen du har väl en vinkällare här?

- Visst men inte med det vin som du bjudit på

- Överraska mig

Varför inte tänkte Ernesto bar ned den nätta Klara i poolen, 

- Du kan fortsätta att berätta lite senare.

Klara sträckte ut sig lättjefullt i vattnet som var tempererat, då vintern i Fuengirola är kall och Ernesto vill bada året runt hade han låtit installera värme till poolen när den byggdes. De simmade ett tag nojsade och umgicks på ett sätt som var nytt för dem båda, kärleksfullt.

Han svepte in henne i en stort mjukt badlakan begav sig efter mer vin vilket skulle behövas då Klara var ordentligt i berättartagen.


forts följer.....