Visar inlägg från september 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Att debattera....(A)

Att debattera via sociala medier har exploderat och ivern att få säga sin mening har ingen gräns.

Det dyker upp debattsidor i en aldrig sinande ström och jag har själv tagit del av ett antal men har nu definitivt sagt tack och adjö till att debattera på dessa sidor, jag har min blogg där jag endast frånochmed nu delger mina tankar om stort och smått ja, även en del gnäll får plats.

Varför jag har slutat att vara med på debattsidor är uteslutande därför att så många som är med inte accepterar att det finns olika synpunkter och uppfattningar om saker, skeenden och personer.

Jag har otroligt svårt att förstå dessa ändlösa personliga påhopp som är en del av vardagen på dessa sidor och jag har otroligt svårt att vara inne i en debatt för att helt plötsligt bli kallad dumskalle som ingenting vet.

Det finns så många små varelser som i cyberrymden tar sig för att på ett otrevligt sätt nedvärdera andra människors syn, ett exempel är flyktingströmmen som aldrig, tycks det, sinande flyter in i Sverige. 

Om du tycker att det är oacceptabel politik att låta dörren stå öppen och ta emot hur mycket flyktingar som helst utan kontroll utan att ställa krav utan att se till att de uppför sig efter de regler som finns i Sverige är man rasist, nazist, fascist etc. etc.

För att inte tala om man skulle vara/är, ve o fasa, Sverigedemokrat!

Att sedan statsfinanserna fullständigt havererar under utgiftsbördan och att pensionsåldern drastiskt måste höjas för att kompensera för det föraktfulla slöseriet vill inte det hjärntvättade folket förstå.

Så behöver det inte alls förhålla sig, det är självklart att man skall hålla sig inom de regler som gäller i ett land gör du inte det skall du slängas ut inget konstigt med det. 

Så är det i samtliga länder jag har besökt vilket vid det här laget är många.

Jag är liberal, dock har jag inte längre något till övers för de svenska liberalerna, och som sådan är jag för absolut fri rörlighet av allt ta bort alla nationalsymboler och landgränser vi har en jord som vi skall vara rädd om.

En annan sak som är ytterst irriterande med att debattera på nätet är att folk antingen inte läser vad du skriver eller inte förstår det du skriver och därmed svarar "goddag yxskaft" eller kanske är det så att de rent av inte svarar alls.

Det blir otroligt tröttsamt att ha en debatt med personer som "pratar" bredvid det som saken gäller till slut tröttnar jag och ger upp att deltaga i diskussionen.

En annan sak som är utbredd är de tyckmyckna "ordningsmännen" som skall tala omför alla andra hur det skall gå till när man debatterar, jag har haft ett antal meningsutbyten med dessa och ju mer jag påtalar det olämpliga i deras sätt desto mer får jag veta att jag inget vet.

Det är en sak att admin. för sidor har synpunkter men dessa självutnämnda ordningsmän är enbart jobbiga.

Sedan finns det de som väljer att vara anonyma och lägger upp konton med falsk namn och någon skum bild de är de fegaste av alla jag anser att alla har rätt till sin synpunkt och har rätt få framföra den utan att bli påhoppad av anonyma skithögar.

Det skall sägas att jag nu ger min bild av svenska sidor hur det är i andra länders fora har jag ingen aning om.

Det som också är intressant är de sidor som vänder sig till de i utlandet bosatta där inte så få i Sverige tar tillfället i akt att gå med i dessa sidor och ha en faslig massa synpunkter på vad de som bor i utlandet tycker.

Det är störande då det är intressant att se hur utlandssvenskar uppfattar vad som sker i Sverige, de som bor i landet är i det här fallet inte ett vitten intressant att veta vad de tycker.

Debatten kommer att rasa vidare på alla sidor och tonen kommer fortsatt vara tarvlig, dock inte i alla fall men tillräckligt många, påhoppen kommer att fortsatt finnas där och jag kommer aldrig mer att debattera i något annat forum än min egen blogg.

Jag anser att alla politiska inriktningar är ok så länge de håller sig inom demokratins hank och stör när de går utanför dessa råmärken är de inte längre ok det är därför jag synnerligen ogillar kommunism, nazism, fascism och rasism.

Däremot är jag beredd att till sista "blodsdroppen" försvara deras rätt att få uttrycka sina åsikter om det sker på ett demokratiskt vis, för att citera den schweizisk-franska filosofen Jean-Jacques Rousseau;

"Jag hatar din uppfattning och jag skall med alla tillbuds stående demokratiska medel söka omvända dig, dock är jag beredd att med mitt liv försvara din rätt att få uttrycka den".

Det är demokratins grundbult såsom jag ser det!

Något som fåntrattarna Reinfeldt, Löven, Sjöstedt och Björklund med många andra fega politiker i Sverige borde ha anammat och i den andan utmanat Åkesson. 

Ett avslutande exempel på den sista debatten eller meningsutbytet jag hade på en sida är att jag är vegetarian och i Sverige, där allt är likriktat, har nu att vara vegetarian blivit likställt med att vara vegan.

Fel!

Vegan tar sig rätten till ett levnadssätt som ställer dem ovanför lagen de behöver inte respektera det som de inte tycker om vilket leder till att dessa har bland mycket annat fanstyg släppt ut minkar i den svenska faunan.

Minken finns inte naturligt där och de är otroliga rovdjur som tränger undan de inhemska mårddjuren samt näst intill utrotar sjöfågel. 

Nåväl, jag påtalade detta faktum att vara vegetarian inte alls är liktydigt med att vara vegan och tyckte det var tråkigt att i Sverige ordet vegan har ersatt vegetarian jag nämnde veganers sätt att förhålla sig till svensk lag etc.

Genast dyker det upp en ordningsman som skall tala om för mig vad som gäller och att veganer minsann inte står för de senaste bilbränderna, jaha? svarar jag.

Alltså debatten gällde ordval, ordanalys och innebörden av ord och inte vad som senast skett återigen någon som inte läser eller förstår vad hon läser.

Jag svarade med en rad demokratiska sakargument och att jag vägrar att bli kallad vegan, svaret återigen ovidkommande nu från en ny ordningsman varvid jag avslutade debatten

Det går inte att debattera om argumenten inte gäller samma sak, så som sagts nu förblir jag på min blogg och är fullständigt nöjd med det.


  

Ett stenkast....(A)

När arbetslivet ligger ett stenkast bakom en kan det vara en rolig och intressant övning att blicka tillbaka på de arbetsplatser och de arbetskamrater som har besökts och som passerat revy.

Jag har nog gjort ett och annat byte för mycket till exempel när jag arbetat hos Sema Group fick jag för mig att byta och det bytet till High Performance System(HPS) var ett av de sämsta jag någonsin gjort.

Varför jag gjorde som jag gjorde har jag frågat mig själv många gånger jag gjorde våld på en arbetsplats som jag trivdes mycket bra på och framförallt gjorde jag våld på mig själv.

I det här fallet sade kroppen nej, nej och åter nej.

Efter 6-7 veckor eller så var det tack och hej och ett vederstyggligt avsked som drabbade mig istället för de som trodde de var ledningen.

De som startat företaget var så otroligt inkompetenta att de inte förstod vikten av att göra affärer, istället lade man krut på att hitta sponsorer så det gick som det gick.

Dessa 6-7 veckor var nog de längsta i mitt yrkesverksamma liv.

Efter HPS fick jag anställning hos Cap Gemeni Ernst&Young(CGEY) och en mer bisarr arbetsplats har jag aldrig upplevt.

Till att börja med fick jag sitta för mig själv under 6 månader med ingenting att göra när jag sedan fick kunder att ta hand om fick jag ingen som helst uppbackning.

De kunder jag fick "ärva" var en rad Teliabolag och endast ett av dem uppförde sig på ett anständigt sätt, de övriga satte en ära i att göra livet så djävligt för CGEY-representanten som möjligt.

Värst var det minsta av dessa företag som hade någon sorts controller som nog måste ha varit en psykopat.

Han skrek för det minsta lilla och skickade personligt förolämpande mail om mig till alla möjliga inom CGEYs organisation, någon som helst stöttning fick jag inte av dem som var mina chefer, de struntade fullständigt i hur det gick för mig.

De var endast intresserade av sitt eget välbefinnande och allt annat var oviktigt.

 

En annan sak som var minst sagt märklig med CGEY var "revirpinkandet" alla gick omkring och var rädda för att bli av med sitt revir och hade inget som helst intresse för att vara öppen för nya arbetsuppgifter, där skilde jag mig åt från dem med 180 grader.

En annan synnerligen surrealistisk arbetsplats var den som hette Affärsdata med lika konstiga människor jag skall inte uppehålla mig här annat än att säga att när min mor gick bort var det ingen som tog någon som helst notis om detta.

Jag flyttade till Skåne för att komma bort från kontoret i Stockholm och blev regionansvarig södra Sverige & Danmark, ett av de bästa beslut jag gjort.


Nu till de bästa arbetsplatserna vilka är/var NK-Åhléns senare J S SABA där jag arbetade i dataenheten, L-data Stockholms Läns Landstings dataenhet samt Sema Group ITleverantör.

Den absolut bästa arbetsplatsen var L-data underbart trevliga människor trevlig miljö det var en arbetsgivare att trivas hos.

 

Tyvärr blev L-data uppköpt av det som efter ett antal turer nu är Tieto/Enator och trivselfaktorn sjönk och all familjaritet var som bortblåst.

Det som har varit utmärkande för de sämsta arbetsplatser jag varit på är den totala bristen på ledarskap och trivsel, och tvärtom för de bästa som har haft ett överflöd av dessa komponenter. 

En viktig komponent är att bli sedd vilket ingen har gjort på de sämsta arbetsplatserna vilket iochförsig är konsekvent med de människor som arbetade där. 

Nu är jag pensionär och tittar från sidan storögd på hur arbetsmarknaden fungerar eller skall vi säga inte fungerar.

Jag gör det med 2 länder dels mitt nya hemland Spanien och dels mitt gamla Sverige.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur en arbetstagare orkar med de anställningsformer som råder idag.

Spanien har man uruselt betalt långa dagar och om du inte gör som chefen säger får du sparken rakt av.

Det är därför som regeringen nu försöker få en arbetstidsförkortning på plats tillsammans med en hel rad andra åtgärder för som regeringschefen uttrycker det;

"Det är inte rimligt att Spanien skall ha en så låg produktivitet baserat på att kontoren stänger kl 20 spanjoren äter middag kl 22-23 och tittar på tv till c:a 02 för att sedan gå upp 07-08."

Med ett sådan schema orkar ingen vara effektiv.

Sverige har en effektivitet som tar död på arbetskraften visst är det höga löner men också enorma krav.

Att i en tjänst uträtta två till tre tjänster är inte mänskligt och aktieägarnas ohemula kvar på vinst kan få den mest arbetsglada att må dåligt.

I Sverige tröstar man sig med saker, gym och konstig mental yoga kallad "mindfulness", i Spanien tröstar man sig med sin familj, vilket som är bäst för du som läser avgöra. 

Jag för min del är som sagts oerhört glad över att inte vara en del i Mephistos' grottekvarn Metropolis.

 

Tillbaka efter en härlig sommar

Tiden är som en porlande bäck den vattendroppe/sekund som passerar dig kommer aldrig tillbaks.  

Så har ännu ett sommarlov passerat och det med en svindlande hastighet.

Det känns som om sommarloven numer är korta jag minns när jag gick i skolan och sommaren hägrade med 10 veckors ledighet jag tyckte det var en ocean av tid.

Idag passerar 10 veckor med en fart som jag tidigare inte upplevt.

Är det så att ju äldre du blir desto fortare går tiden? och är det beroende på att du närmar dig tidpunkten då det är dags att skåla med Oden?

Jag vet inte men jag upplever att tiden som det fanns i massor av inte är en massprodukt utan en kvalitetsprodukt som det gäller att värna och vårda.

Tidigare var en vecka en tidsrymd som skulle bemästras och fyllas med innehåll idag säger det svisch och så har en vecka gått och där står jag på tidens stig och undrar vad som hänt.

Det som var så viktigt igår är idag något oväsentligt något som inte längre får plats i min tidsaxel.

Jag vet inte om tiden nu verkligen går fortare eller om det fortfarande är dessa 24 timmar som finns till förfogande, det jag vet är att de timmar som jag upplevde som barn var lika svåra att få tag i förstå som de timmar jag upplever som vuxen.

Det sägs att när du blir gammal/äldre blir du barn på nytt jag hoppas att det inte stämmer utan att alla vi bejakar barnet inom oss alltid.

Och då kan vi på ett finurligt sätt knyta ihop det här med tiden nämligen att tiden i våra liv egentligen är en ocean det är bara det att vi inte lärt oss att ro och att vi istället ägnar oss åt att ösa vår tidsbåt.

Vi har ett sådant sjå med att hinna allt att vi inte kommer ihåg att för att komma framåt måste vi ro.

Med åren har vi blivit cyniska och värderar inte tiden i karriären utan ser den som barriären.

Först när vi blivit pensionärer stannar vi upp men då har tiden redan, av oss given, en hög hastighet att vi upplever att allt går fortare än allting annat.

Tänk på det ni som är i karriären stanna upp och låt saker och ting ta den tid som behövs, då kommer ni att på ålderns höst uppleva samma ocean av tid som ni gjorde som barn.   

Vad som har hänt med tiden på semestern vet endast du själv, jag vet att jag har haft det förträffligt.