Vad är det som gör att vissa människor utvecklas till veritabla pratmaskiner?

Dessa har en sällsynt förmåga att alltid få sin stämma hörd och att alltid ha en given plats i en diskussion.

Jag är less på dessa "pratare" som aldrig ger sig tid att lyssna utan alltid skall framföra sin åsikt som om den vore enda sanningen.

Det finns också de som med en stor medvetenhet framför osanningar som det vore sanning, det är ännu värre och är en styggelse i debatten.

Värst på att ljuga är politiker de framför sina argument hur osanna de än är och vidhåller att det är det de säger som är rätt och riktigt.

Det är ett förhatligt sätt att förhålla sig till sin medmänniska och att politikerföraktet är stort och vida utbrett är lika välkänt som de osanningar som serveras.

I Spanien har det gått så långt att de unga generationerna inser fullt ut att de etablerade politiska partierna är opålitliga att dess politiker är fulla av ljug och i allra högsta grad korrumperade.   

Men värst är ändå när dig närstående personer framför ljug som en sanning och när du påtalar att detta inte är sant blir skylld för att vara mindre intelligent att du inget förstår och att du skall göra bot och bättring.

Då blåser jag min topplockspackning och blir minst sagt urförbannad,

-Varför skall min sanning ogiltighetsförklaras och med ett överlägset hånleende och avfärdas som gallimatias?  

Jag förstår inte hur detta kan uppstå överhuvudtaget.

Det jag inte heller förstår är varför jag ständigt skall tillrättavisas av mig närstående person.

Det är lika illa som att få ljug slängt i ansiktet, jag tillrättavisar ingen jag påtalar min uppfattning men säger inte att den skall gälla utan varochen får ha sin egen verklighet.

Jag är trött på alla som skall förminska mig och min värld det är ett, som jag ser det, grovt övertramp på min personliga integritet.

En annan sak jag tycker mycket illa om är snålhet.

Om jag och min sambo blir utbjudna en kväll skall det inte vara med armbågen det skall vara med hjärtat, det är så vi bjuder andra.

Att gå på restaurant och sitta med menyn och det, från de bjudandes sida, hummas och brummas när vi föreslår vad vi vill äta och dricka är inte bara tröttsamt det är kränkande.

När sedan kaffet skall intagas på en annan krog som inte tar kort får jag veta att de som skall bjuda inte har några pengar, dessutom blänger de på mig, utan då förväntar de sig att jag skall betala, 

-Härdsmältan är nära!

Jag vill inte umgås med personer som uppför sig på detta sätt jag vill umgås med människor som likt jag själv är generösa när de bjuder.

Man behöver inte alltid bjuda men man behöver alltid tala sanning och man skall aldrig tillrättavisa andra. 

Man skall inte bemöta sina medmänniskor med hånfullhet eller högdragen grötmyndighet.

Att utsättas för det jag nu har beskrivit är en mänsklig dikeskörning den har jag nu beslutat mig för att vara utan, jag tog beslutet att ta upp mitt liv ur detta dike.

Jag har sagt tackochhej till ett flertal som inte respekterar mig och som uppenbarligen inte tycker att det är roligt att umgås med mig.

En tredje kategori jag vill vara utan är de som på Facebook tar kontakt och frågar hur jag har det, notera här att det är inte jag som öppnat upp, varpå jag svarar och berättar som jag blivit lärd att man gör.

När så den person som tagit kontakt endast visar sig vara nyfiken och inte har en tanke på att ge något av sig själv eller berätta något om sitt liv är det tackochhej där också.

När det går så långt att en person säger upp bekantskapen med mig för att sedan hävda att jag missförstått och att det inte alls var så är det inget mindre än att grovt förolämpa mitt intellekt.

Till sist vill jag nämna de fega varelser som inte vågar säga sin mening utan att först styrkt sig med en ansenlig mängd alkohol, dessa har jag inget annat än förakt till övers för.

Att alkoholpåverkad eller drogpåverkad "säga sanningen" är inget annat än ynkligheten personifierad, en sådan person är det inte lönt att lägga ned värdefull energi på, här är det helt i sin ordning att bli svaret skyldig.  

Jag har hellre 10 av de personer jag beskrivit i skogen än 1 i handen. 

Jag är trött på ljug, tillrättavisningar, falsk bekantskap och annan oförskämdhet jag vet inte hur du som läser detta har det, bättre än mig hoppas jag.

Det känns som en befrielse att ha blivit av med alla de som skall styra mitt liv med sina egna ynkliga föreställningar/vanföreställningar, jag behöver inte längre fundera på vad jag skall säga eller göra för att det skall passa dessa höga vederbörande.

Jag fortsätter min väg som jag slog in på när jag äntligen tog mod till mig kravlade upp ur mitt dike och talade om vad jag tyckte och tänkte, 

Det känns så skönt!

Gör detsamma om du har en liknande situation som min men framförallt måste det vara om du själv vill det och det måste vara ditt och endast ditt beslut det är helt avgörande om det skall kännas rätt i magen.

 


Detta är en uppmaning till alla er som tror att ni kan kontrollera, styra eller raljera över andra människor.