Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Idag är igår imorgon...

Tidsbegreppet är en högst relativ upplevelse men en sak kan vi konstatera som faktum och det är att tiden lider och vi med den.

Jag undrar vem som uppfann tiden? det måste vara uppfinningarnas uppfinning.

Tänk att allt har ett slut att inget får vara för evigt att allt blir till mull allt levande har en tidslinjal att förhålla sig till och om du inte gör det så har du inget liv.

Det finns en medveten uppfattning om tid och en omedveten, Bodil Jönsson, den förträffliga, har en absolut medveten uppfattning om tiden.

Jag fick för rätt länge sedan en bok hon skrivit som heter "10 tankar om tid".

Det som slog mig var att hon först var hemmafru och ägnade sig åt sin familj när hon sedan var klar med det satte hon fart på sin yrkeskarriär och hon läste in en civilingenjörsexamen bara så där. 

Om det var därför att hon tyckte det verkade intressant eller om det var ett högst medvetet val låter jag vara osagt.

En sak hon hade glasklart för sig var/är att tiden är en gåva som kräver god omsorg. 

Hennes tid måste vara exceptionellt välmatad och har nog varit så ett antal år.

Vad gör att en människa helt plötsligt och raskt åtar sig ett digert arbete och går i hamn med det på ett lysande sätt?

Dels intresse, dels begåvning men också, tror jag, vetskapen om tidens värde.

Har du inte ett värdefullt sätt att se på din tid så kommer du att förslösa den men ser du på din tid som en verkligt god vän du umgås med varje dag kommer du att fylla din tidsbägare till bredden med värde.

Och det är väl precis det vi vill att få en meningsfull tillvaro med tiden, vår ständige följeslagare.

Tiden är det enda du med säkerhet kan säga att du har ett livslångt förhållande till och med, allt annat är förgängligt.

Den tidslinjal du föds med är av olika längd och du har ingen aning om när den tar slut.

Tänk tanken att du vet när du skall dö, kan du leva ditt liv då?

Självklart inte det enda du skulle gå och tänka på är döden och den är inte speciellt vårdande om din tid då döden tar slut på din tid.

Så otroligt fiffigt av uppfinnaren av tid att inte låta oss veta hur mycket av den varan vi får när vi föds.

Det är lite som hemliga lådan, vi vet inte vad som finns i den men vi är så nyfikna att vi gladeligen bjuder rätt stora belopp för att få veta.

Men innehållet i tidens hemliga låda kommer vi aldrig få reda på.

Jag såg en rätt underbar film som heter "Death becomes her" om 2 stycken minst sagt självupptagna kvinnor som inte vill dö och dricker någon form av livselixir som gör att de lever och lever och lever....

Det som händer med dem är att deras kroppar inte klarar av att bli hur gamla som helst så även om de lever vidare så går kropparna sönder och de försöker sätta ihop dem på de mest häpnadsväckande sätt, roligt och underhållande film om tiden och döden.

Uppfinnaren hade också detta i åtanke att vi skall inte leva så länge för att vi inte skall bli så många och därmed skulle vi som lever i tiden få ett drägligt liv.

Nu har det inte blivit som uppfinnaren tänkte sig då människan började göra om uppfinningen tiden och döden, så nu får vi vackert finna oss i att tiden inte medger ett drägligt liv för långt ifrån alla.

Det påstås att tiden inte existerar i rymden, det tror jag inte på jag tror att den är högst påtaglig där hur skulle annars vi ha möjlighet att datera vår jord?

Med en stor knall uppfanns tiden, det var när uppfinnaren satte ihop plus och minus och kom på att det inte blev neutralt, utan de förenade sig med varandra och blev tiden.

Tiden är som att gå på vatten. 

Att gå på vatten är omöjligt invänder du, det är ingen uppfinnare som fäller ett sånt yttrande.  

I tidens begynnelse fanns inget vatten då var det inget problem, problemen har uppstått alltefter att tiden har gått, för det är precis det tiden gör den går utan att se sig om.

Om du vill vara din egen uppfinnare lär dig gå på vatten och lär dig din tid och tänk aldrig att det var bättre förr.

Du får det aldrig så bra som du har det nu, det ser tiden till.


  

Var tog det svenska språket vägen?

Ahh, öhh, vadå'rå, asså, liksom, uhh, baa, typ, meh, ähh, ru', etc. 

Detta är vad det svenska språket har degenererats till.

-Är det någon som förstår vad som menas?

-Ja, förutom de som använder sig av detta gutturala språk.

Jag förstår absolut inte ett ljud av ovanstående, jag föredrar artikulation framför grötljud nere i halsen.

-Vad gör att ett språk blir så till den milda grad misshandlat att det inte längre är ett språk utan har reducerats till ljud?

Inte vet jag och inte vet jag varför de som kallar sig politiker använder ett språk som på sitt sätt är lika gutturalt som ovanstående strupljud är. 

Det verkar som om samhället hänger sig åt en retardation som massivt förflyttar ett helt folk från att varit kultiverade till en nivå som man kan kalla ödlenivå.

På de stora ödlornas tid fanns det endast ljud för olika sinnesstämningar och uttrycktes med vrål, brummande, väsande, morrande och andra ljud.

I övriga länder pratar människor med varandra och pratar mycket med varandra, icke så i det norra landet.

Ett nytt sätt att förmedla sig med varandra har fötts vilket kallas den nya svenskan.

Tacka vet jag den gamla svenskan som fortfarande har ett artikulerat språk och bokstäver till sitt förfogande.

Ingen bidrar idag till att berika det svenska språket utan snarare till en utarmning och det har snabbt och villigt accepterats, detta konstiga sätt att uttrycka sig.

-Varför är det inte längre kutym att prata vårdad svenska varför skall det pratas ovårdad svenska?   

Mitt nya hemland är det andra land jag emigrerat till och kraven är desamma idag som igår trots att det är 40 år mellan mina utflyttningar.

Om det aldrig ställs krav kommer det aldrig att uppnås resultat, det viktigaste människan har är språket med vilket vi meddelar oss med varandra.

Ett dåligt språk kommer ofelbart att leda till segregation och stagnation. 

Är det målet att inget skall göras fortsätt på den inslagna vägen, men är målet ett vitalt levande, frustande samhälle skall allt det som görs idag ändras och inget av det som nu görs accepteras.

Gör om gör rätt heter det, jamen gör det då!

Se till att ställa krav på de som kommer nya till landet och se till att de skall leva efter de lagar som finns andra länder gör det. 

Att värna om ett lands framtid måste vara det viktigaste som finns och i den vården ingår språket som en grundbult.

Det kallas omtanke att alla har en möjlighet och chans att kommunicera.

Det hette en gång i tiden "folkhemmet Sverige" vilket var/är en otadlig idé som borde ha sin bäring även idag.

I folkhemmet var det inte fult att ställa krav, det var en självklarhet. 

I folkhemmet var fortbildning en självklarhet. 

I folkhemmet var användandet av det svenska modersmålet en självklarhet.

I folkhemmet blev ingen kallad rasist som hissade den svenska flaggan.

I folkhemmet var det gott att vara svensk.

I folkhemmet var det gott om utrymme för alla.

I folkhemmet kunde invandrare få en meningsfull tillvaro.

I folkhemmet räknades du och jag.

I dagens träskmark syns, finns, hörs ingen.  

Dags att vårda vårt språk så vi hörs!


jo'råsåattehh.....        

Att vilja eller inte vilja är frågan

När du inte vill något säg det!

Det finns en tendens idag att hålla masken när man inte vill säga något eller när det blir obehagligt så väljer man att bli tyst istället för att säga ifrån.

Har samhället blivit så snävt att det inte längre går att få säga vad man tycker utan man skall bli tyst istället för att inte verka pinsam?

Jag tycker att den utveckling vi nu ser är farlig, tidigare åkte man i luven på varandra och rensade ur luften nu säger ingen något och istället skjuter man på varandra under förevändningen att man skall visa respekt.

Är det så farligt idag att använda av det sagda ordet att man helt enkelt inte vågar av rädsla för att få en kniv i sig eller bli skjuten?

Jag tycker att världen av idag har en feghet som inte vet någon gräns.

Du blir kallad både det ena och det andra och när du bemöter dessa påståenden så möts du av tystnad.

Är det då jag skall dra min pistol och skjuta vederbörande?

Naturligtvis inte!

Men det är otroligt frustrerande att inte kunna prata att inte kunna föra en diskussion med känslor inblandade för då blir man omedelbart stämplad som jobbig.

Allting skall ske med måtta och sans eller inte alls, den som kan föra en diskussion utan att väcka känslor utan att höja rösten utan att säga någonting eller mena något är den alla ser upp till.

Tänk, så klok den är och så välverserad och så intressant att lyssna på.

-Skitprat, säger jag.

En sådan person är inget annat än luft eller i bästa fall snöslask!

Om en diskussion inte tar fart och det går höga vågor är det inget att ha helt ointressant och därmed helt oviktigt att öda sin energi på personer som inte vill, vågar säga vad de tycker.

Om du står på gatan och någon går rakt in i dig reagerar du inte då heller tror du att du är luft, förmodligen gör du det, varför?   

Det är med vårt språk vi meddelar oss med varandra det är med fraseringar tonhöjd som vi talar om för omvärlden vad vi tycker om vi avsäger oss detta kommer vi också att avsäga oss rätten att vara en individ vi blir en massa, en grå massa som flyter omkring. 

Vill du vara en grå partikel i denna gråa massa?  

Det tror inte jag, jag tror tvärtom att vi alla vill vara färgstarka och väsnas vid behov som en påfågelhanne när han spelar upp. 

Jag är säker på att det pockar på så mycket att få säga vad man egentligen tycker vilket gör att många idag istället går på gym eller andra idrottsinrättningar för att just få släppa ut det inneboende trycket.

Det finns de ordningsmän som alltid hävdar att man alltid skall väga sina ord på guldvåg och det finns ett visst mått av sanning i det men att alltid gå och kalkylera och beräkna det du skall säga gör att tystnaden sänker sig.

-Vad fan människa, spott ut! 



Och säger du något tokigt glöm aldrig ordet;

-Förlåt.

Två ord....

Tänk vad ett litet ord kan göra skillnad.

Det finns två ord som gör all skillnad i världen men som verkar vara helt omöjliga att idag använda.

Hellre dör man än använder dessa ord som för avsändaren borde vara så enkla att använda och som för mottagaren betyder så oerhört mycket;

Tack och Förlåt.

Dessa ord verkar helt försvunnit ur ordlistan och det finns inte en chans att de kommer tillbaks.

-Varför har det blivit så?

-En tanke är att politiker slutat använda dessa ord det finns idag ingen av dem som skulle erkänna att de har fel hellre dör de, en annan tanke är att personer i företagsledande positioner slutat att använda dessa ord men framförallt verkar föräldrar ha slutat att använda de två viktiga orden.

Om föräldrar inte visar vägen skall ingen begära att barnen kan bli bättre jag påstår att ett barn aldrig blir bättre än vad en förälder klarar av att uppfostra.

Visst, det finns alltid undantag som bekräftar regeln men som det ser ut idag har en förvånansvärd nonchalans och arrogans brett ut sig, man skiter helt enkelt i det.

Att få ett tack eller en ursäkt är lika svårt som att få någon att hoppa utför en klippa.

Idag har vi ett antal generationer som inte använder sig av dessa ord och inte förstår innebörden av dem det är ingen som heller verkar bry sig utan alla utgår ifrån att man inte behöver säga tack när man får något eller någon utför en tjänst till dig.

Att säga förlåt spontant när något känns fel finns överhuvudtaget inte längre det skall till en hel rättegång för att fastställa om det verkligen var den som eventuellt skulle säga förlåt skall säga det och om det verkligen var den personens fel eller om det egentligen inte var så att det var mottagaren som skulle säga förlåt.

När så mycken tid ägnas åt detta kvasiresonemang har tiden runnit iväg som en flod och hela situationen är inaktuell.

Jag undrar varför det är så svårt att vara generös jag tänker på att berömma att uppmuntra att visa sin uppskattning idag verkar vår värld vara helt inriktad på den egna lilla världen och i den behövs inga ord som tack och förlåt.

I den egna lilla världen styr jag och där bestämmer jag vem eller vilka som skall få vara med och är det någon jag inte vill veta av så behöver jag aldrig anstränga mig.

-Varför skulle jag? jag kommer aldrig att se den personen igen.

Det är fullt möjligt att så är fallet men tänk om den personen tänker likadant då står ni där som fån och stirrar på varandra utan att någon säger något.

Det blir väl en härlig värld med en massa fånstirrande människor som vandrar runt i sin egen burka och inte säger ett knäpp. 

Tänk så tyst och skönt det skulle vara, tänk att slippa prata med någon och därmed riskera att själv hamna i en situation där jag måste be om ursäkt, hemska tanke.

- Skulle jag bli förnedrad av att behöva visa mig svag inför en annan människa, aldrig!

Fram för tystnaden och säg inget till någon så kommer du aldrig att hamna i en situation där du, gud förbjude, behöver vika ned dig.

Tack och förlåt är två små ord som för avsändaren är mycket enkla att använda eller borde vara det och som för mottagaren betyder så mycket därför skall du som mottagare aldrig kräva dessa ord och aldrig missbruka din position. 

En avsändare känner i magen när det är dags att använda tack och förlåt, idag verkar människor mest gå runt med magknip.



Hoppet

Det sägs att det sista som överger människan är hoppet. 

Vad är hoppet?

Är det vår själs längtan till något bättre, en kärlek, att ha mer pengar på banken eller att få vara frisk?

Jag tror det beror på var i livet du befinner dig och i vilken situation du är i.

Ett hopp kan vara att vinna något på lotto eller så kan det vara att bli frisk ifrån en allvarlig sjukdom vad det än är är det en välsignelse att hoppet finns.

Utan hopp inget liv i vart fall inget mänskligt liv.

Hur det ser ut i djurvärlden har jag ingen aning om jag vet inte om de kan tänka i banor om att hoppas på något, det vi med säkerhet vet är att alla djur har en själ så kanske de äger ett hopp också, vem vet?   

Det skojas om att höjd-/längdhoppare lever på hoppet och det är absolut sant har de framgång blir de rika.

Vi som inte är friidrottare har ett annat slags hopp det själsliga hoppet den motor som gör att vi går upp om morgonen och försöker få en dag att gå ihop med allt det vi har för oss.

En dag utan hopp är en dag utan liv, motorn i våra kroppar är själen vilket är vårt tankesystem.

Tänker vi positivt får vi en trevlig och bra dag är vårt tankemönster negativt sänder vi ut trista vibbar vilket får till följd att omgivningen drar sig tillbaka och dagen bli grå och trist.

Hoppet är en gåva att vårda och värna med ett gott hopp kommer du att bli en människa som är uppskattad och förmodligen omtyckt då du inte ses som något hot och inte lägger dig i andra människors liv. 

Hoppet ger dig det bränsle du behöver och skall inte förväxlas med ett ego.

Egoism gå aldrig hand i hand med hopp, dessa mötas aldrig.

Egoism får ingen positiv respons utan möts alltid med skepticism.

Se till att odla ditt hopp ge det näring och låt aldrig egoismen ta över då kommer du att vakna en morgon och undra var alla tog vägen.

Hoppet att allt skall bli bra parat med en god handlingskraft är bästa medicinen för att få ett lyckligt liv.

Ge inte upp hoppet!