Visar inlägg från juli 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Nu tar jag semester........

Kära läsare,

Jag tar ledigt ifrån min blogg under augusti månad.

Jag skall låsa in mig i skrivarstugan och ta ett rejält nappatag med min bok som har blivit liggande alltför länge.

Jag har prioriterat radion(www.radioa.es) sedan den startade 17 september 2013.

Nu är det dags, jag skall skriva dag och natt och hoppas att det blir den historia jag vill att det skall bli.

Samtidigt är det så att man aldrig riktigt vet var den tar vägen vilket också är tjusningen med skrivandet.

Ha nu en fortsatt riktigt skön sommar så öppnar jag bloggen igen i början av september.

Att skriva(A)

Att hitta på något nytt att skriva är en härlig utmaning det vill till att gnugga geniknölarna.

Jag har just läst "Hundraåringen som...." vilken härlig bok är inte det och vilken skön känsla ger inte Allan Karlsson läsaren, ingenting är omöjligt.

Inledningsorden berättar att barnens/författarens morfar var en hejare på att berätta skrönor så fantastiskt det måste ha varit att få lyssna till generationen bortanför mor och far och som för ett barn verkar vara så avlägset att det i sig blir en resa som inte riktigt går att greppa.

Tänk, vilken gåva det är att kunna berätta historier att ha en fantasi en inre bubblande vulkan som puttrar och pyser och som till sist får ett utbrott vilket blir ett resultat i form av en krönika i en blogg, några sidor att stoppa i skrivbyrålådan eller många sidor som kanske blir en bok.

Vi var och hälsade på hos Celeste och Stig-owe och Stig-owe hade kommit igång med att skriva han var som ett veritabelt vulkanutbrott som inte gick att hejda det lyste i hans ansikte av skaparglädje.

Jag kan absolut känna in den glädje och stimulans han hade när han märkte att orden rinner från hjärnan ur fingrarna.

Kreativiteten slår rekord när hela kroppen är rätt stämd och samstämt producerar det du vill.

Jag har varit inne på det förut och jag nämner det igen, när du producerar utan att du märker att du tänker på det du gör det är du då är som bäst. 

Att skriva är en enorm känsla för den som har en rik fantasi, att få omsätta tankar och känslor i ord på ett vitt ark papper eller en vit skärm är en glädje.

Många för dagbok och då för sig själva, en del för minnet, en del broderar ut med iakttagelser, känslor, summeringar, minns Anne Franks dagbok vilken ohygglig och grym värld hon levde och dog i men samtidigt så fantastiskt att ta del av hennes känslor hur hon upplevde allt som hände och de som hon bodde med i gömstället. 

Att sätta sig i skrivarstugan, var den befinner sig bestämmer du, och få börja en resa som du regisserar från början till slut är att skapa en egen värld.

Att titta ut genom fönstret och drömma ihop en historia är själavård.

Vi behöver få drömma och fantisera för att vi skall må bra, jag minns att jag drömde mycket i skolan jag var inte speciellt intresserad av teoretisering och korvstoppning av fakta.

Jag satt hellre och titta ut genom fönstret och drömde mig bort.

Visst fanns det ämnen jag tyckte var roliga men de hade nog bäring på mitt drömmeri, historia, musik, gymnastik, och svenska, speciellt då vi fick skriva uppsats.

Jag hoppas att du tar dig tid i semestern, och annars med, att sätta dig ned vid en sekretär eller köksbordet eller var du nu än väljer kanske under korkeken och låter tankarna flöda fritt. 

Om du sitter inomhus slå upp närmsta fönster och låt brisen ta tag i gardinen, sitter du ute kanske brisen tar tag i ditt hår blunda och vänd ansiktet mot vinden börja sedan skriva om vadsomhelst, snart är du igång framförallt nu är du inne i en helt ny värld, din värld.

Det är att skriva. 

 


Så skönt att få glömma.....

Glömskan är en av människans bästa tillgångar.

När man råkat ut för något tråkigt och besvärligt finns den välsignade glömskan som ett balsam för själen vilket nog är tur annars skulle vi inte överleva.

Det heter ju att efter en tid så minns man bara det roliga, glädjestunderna den säkerhetsventilen är nog den viktigaste.   

Tänk, hur skönt är det inte att få glömma bort människor som behandlat dig illa de som på ett eller annat sätt förgripit sig på dig.

Att bara få dumpa bort dessa ur minnet är en lisa för själen att få gå sin väg för att aldrig vända sig om är en fantastisk resurs som du kan koppla på.

De du väljer att inte fortsätta din vandring tillsammans med har ingen plats kvar hos dig. 

Du kan istället släppa in dem som är vänliga som gör din vardag trevlig och som berikar ditt liv.

Vilken fantastisk känsla det är att efter blivit desavouerad och illa tilltygad få träffa människor som är alldeles vanliga och trevliga.

Det känns som att efter en lång vinter få slå upp fönstren och vädra ut unken lukt och låta frisk och fräsch luft som doftar gott komma in istället.

Att glömma bort oförrätter är en gåva som skall vårdas ömt det är ett säkerhetssystem som gör att du kan gå vidare i livet vilket är ett måste om du vill röra dig framåt på livets stig och inte gå kräftgång.

Det finns de som fastnar och aldrig kommer loss de som ältar vad som varit de kan inte ta klivet framåt, de som låter det illasinnade gnaga ett hål i sin själ, nåväl alla har vi ett val. 

Jag har nu skrivit två små krönikor om en händelse som jag absolut lägger bakom mig. 

Jag lägger också dem som skapat denna händelse bakom mig, det känns så skönt.

Livet är alldeles för kort för att spilla tid på dem som inte bidrar med något annat i livet än det som är improduktivt och otrevligt.


Påhoppad.....

Jag har just upplevt hur det måste ha varit i Franz Kafkas värld där du inget ont gjort och är oskyldig men ändå blir utsedd till syndabock. 

Att vara omsorgsfull emot sina vänner är att uppträda vänligt, hänsynsfullt och att inte flyga ut i påståenden, påhopp och annan enfald.

Att vara omsorgsfull är att inte ge sig på dem man påstår sig värna och tycka om, att inte påstå en massa och sedan försöka gömma sig i bortförklaringar som endast kan kallas snömos.

Att inte påstå att den som känner sig förfördelad har läst in något i texten som man påstår inte finns fast den som läst texten just läst den de facto och inte per fiktion.

Att inte vara beredd att be om ursäkt när man begått ett misstag och sårat den som man påstår är ens vän är ynkligt och fegt.

Att begära att den förfördelade skall be om ursäkt, när personen som i sin fulla rätt protesterar och säger ifrån och mycket tydligt förklarar att dessa påhopp inte accepteras, är rent simpelt.

Att bli ifrågasatt när man hävdar sin integritet är mycket kränkande.

Att bli osakligt, oseriöst, falskeligen påhoppad och förtalad är ett direkt trakasseri.

Den som ägnar sig att ge sig på dem som påstås vara vänner förtjänar inget annat än en total ensamhet.

Det som är värst i ett händelseförlopp som detta är att den som förgripit sig och uppfört sig tarvligt struntar i vad jag som blivit påhoppad känner.

För att citera Kjell-Olov Feldt;

"Med sådana vänner som XX behöver man inga ovänner" 

Jag betackar mig ifrån att ha de som kallar sig mina vänner och som sedan vid minsta lilla jag säger ifrån vid orätt hoppar på mig än värre och påstår att jag ingenting förstått.


Dessa får fortsätta sin ökenvandring utan mig. 


Alea iacta est(A)

Alea iacta est har betydelsen att nu är det ingen återvändo.

Det går att applicera på mycket och när du väl har nått den gräns där det inte finns någon återvändo sätts ditt mod på prov.

Är det så, att det du verkligen tror på nu står som en ensam fyrbåk i den simmiga allmänna dimman och får brinna klart eller är det så att dimman tillåts släcka din fyrbåk?!?

-Är din tro den starka vägvisare som du vill och hoppats på eller är den endast en tillfällig riktningsvisare?

-Skall du låta andra tycka åt dig eller är det din tro som är vägvisaren? 

-Är det så, att det är du som är herre/värd i ditt eget hus eller är du endast en hyresgäst? 

Jag fick en sentens skickad till mig på Facebook som jag tycker är ypperlig och som lyder;

"Låt inte negativa människor hyra en plats i din hjärna. Höj hyran eller vräk dem."

Så otroligt bra formulerat!

Om du låter otrevligheten få ett fast tag i din värld har du tagit ett steg åt fel håll och låter en upplevelse som du inte vill veta av få sätta sig som en fästing i ditt psyke. 

Det är att ta ett steg i, för dig, fel riktning och som kan bli oåterkalleligt. 

Svårare är att stå emot och ta ett steg i, för dig, rätt riktning.

Det finns alltid otrevliga människor runt omkring oss och det gäller att parera dessa så att du inte blir sårad eller förnedrad.

Ibland får du ta till storsläggan för att markera, ibland räcker det med att försvinna, att bli osynlig ibland räcker det med en vänlig men bestämd förklaring av vad du accepterar och inte accepterar.

Att ta ett steg utan återvändo behöver inte nödvändigtvis betyda att du fjärmar dig från allt och alla utan mer att du stärker din självkänsla och ger dig själv en sfär, en integritetsgräns som ingen har rätt att överträda. 

Det finns inget självändamål i att tolerera och "ta skit" bara för att du tror att du därmed blir populär och lättare får vara med i gänget.

En stark personlighet har alltid en oanad respekt hos andra och det finns ingen som törs utmana den men där en svag personlighet lättare kan bli föremål för ett förakt.

"Detta är ett litet steg för en människa men ett jättekliv för mänskligheten" yttrade Neil Armstrong när han som första människa satte ned sin fot på månen.

Ett steg som sannerligen var oåterkalleligt men i allra högsta grad ett positivt sådant.

Och det kan vara samma för dig att det känns som en månlandning när du sätter ned foten och säger ifrån, svårt, obekvämt rent av svindlande jobbigt men tänk på att belöningen när du gjort det är oåterkalleligt skön.

Alea iacta est, låt det bli början på något nytt, något bättre istället för något jobbigt som du helst av allt vill tänka bort.   

 


Låt detta bli ett oåterkalleligt steg för din framtid.


Svarte Petter (A)

Man brukar säga att sitta med Svarte Petter är en förlust av det ena eller andra slaget.

Det kan vara en dålig rekrytering eller ett tillkortakommande i en diskussion där du gör bort dig med argument som du sedan får äta upp i evigheter.

Du köper en sak som du egentligen inte ville ha, du känner att du har kastat bort dina pengar på ett onödigt handlande.

Det kan också vara en språklig förlust.

Vi har alla ett modersmål som vi fått med bröstmjölken och det är med det språket vi kan uttrycka alla våra känslor.

Vi känner alla nyanser vi hör i tonfall vad som avses och meningen i det.

När vi skall lära oss ett nytt språk är det som att börja gå eller cykla för första gången mycket stapplande och vinglande.

Det är med språket som vi uttrycker oss som vi meddelar oss med vår omvärld.

Alla levande varelser har ett språk som de meddelar sig med och detta språk är oftast det alldeles egna.

Sedan finns det härmapor som är suveräna på att plocka upp andra språk och dialekter, en sådan härmapa är koltrasten.

Koltrasthannen har egentligen inget eget språk/sång utan han sitter och lyssnar på vad andra har att säga och så omformulerar han det till sitt eget och ut kommer det som den svenske kompositören Lars-Erik Larsson kallade den vackraste sången.

När det gäller oss människor är det svårare med förmågan att lyssna vi talar hellre och då gärna i evigheter.

-Om språket är vårt kommunikationsmedel varför är vi inte mer lyhörda för att lära oss fler?  

Det måste ju vara så att dess fler som talar eller försöker tala många olika språk dess bättre bör vi förstå varandra.

Att inte ta del av ett nytt språk som är ditt nya kommunikationsmedel måste då vara att sitta med Svarte Petter.

Du förstår inte vad som sägs och du kan inte uttrycka det du vill alltså blir du som döv och stum.

Att vara helt oförstående och ointresserad av ålder och därmed en förvärvad livserfarenhet är också en Svarte Petter.

Att kategorisk avfärda andra människor på grund av ålder och annat språk är grunden för fiendskap och fiendskap är den verkligt svarte Svarte Petter.

Du kommer att sitta med många Svarte Petter om du inte har ett öppet sinne att ta in ny kunskap, människor och därmed lära dig lite till.

Varje möte är en lärdom att ta med sig. 

Att inte vara nyfiken på ny kunskap är en förlust, en Svarte Petter.