Visar inlägg från december 2013

Tillbaka till bloggens startsida

När det gamla året går emot ett nytt

När det gamla året stapplar ut igenom dörren på sina svajiga ben är det 

31 536 000 sekunder av ditt liv som antingen förbrukats eller odlats.

Det är en svindlande summa tid ett år innehåller och de flesta av oss funderar inte så mycket på det utan låter dagarna rulla på.

Tänk om du skulle räkna upp 31 536 000 sandkorn hur länge skulle du då få hålla på?

Det skulle bli ett digert arbete och du skulle säkert efter någon miljon sandkorn börja omvärdera saker i ditt  liv. 

Om du tänker på varje sekund som ett sandkorn tror jag att ditt år blir mer värdefullt och inte så slentrianmässigt.

Det nya året står och frustar i dörröppningen fullt berett att kasta sig in och börja resan.

Ta chansen och möt året med en ny ansats och en ny tanke.

Se på det som om det är din förmögenhet som skall förvaltas och förädlas på för dig bästa sätt.

Se på det nya året som om det är din sandstrand strö en näve då och då och njut av gåvan!


Gott Slut & Gott Nytt

 



Hemmafruar(A)

Vad är det för fel att vara hemmafru/man? 

Är det inte hedervärt att vårda ett lands framtid, barnen?

Jag såg ett debattprogram i tv där den dåvarande förbundsordföranden för Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund raljerade över unga kvinnors dröm/önskan att vara hemmafruar.

Där var ett antal unga mödrar som inget hellre ville än att vara hemma och ta hand om barnen och hemmet, det som förr kallades hemmafruar.

I dagens Sverige måste även den valmöjligheten finnas. 

Det som är förkastligt är att de som vill vara hemma förkastas av det officiella Sverige, med vilken rätt?

Jag växte upp med en mamma som var hemma tills jag var 10 år och vad jag vet har jag inte lidit någon skada av detta.

Det pratas om kvinnofälla men är valfrihet en fälla? 

Om det är en fälla vem är det då som faller i den?

Är det de som tar sig sin rättighet att själva välja vad de anser vara bäst eller är det de som av likformighet inte törs välja fast de kanske inte vill något annat?

Vidare till den dåvarande förbundsordföranden, hon fortsatte att raljera;

-Tänk på att pensionen blir mycket mindre om ni stannar hemma med barnen, mässade hon.

-Jag tar mig för alla pannor jag har!

Vilket bakåtsträvande resonemang!

-Varför skulle de som tar hand om barn vara mindre värda?

-Varför är inte den arbetsinsatsen som det innebär att ta hand om barn pensionsgrundande?

Det är självklart att den skall vara!

Sverige är ett rikt land när det gäller pengar men inte när det gäller mänsklighet.

Det är dags för det officiella Sverige att ändra kurs och och inse att dagens människa lever i en modern värld där rättigheten att själv välja vad som är bäst för mig är en självklarhet.

Om politikerna inte ändrar kurs kommer skillnaden i synsätt på livet att bli än mer cementerad.

För alltid borta är den tid då en politiker kan tala om vad som är rätt och fel.

Det är dags att skrota det Svenska planekonomiska tänket att staten/myndigheterna alltid har rätt, inget kan vara mer fel!

Björn Rosengren yttrade;

"Norge är den sista kommuniststaten", jag tror han tänkte på Sverige när han fällde den famösa kommentaren.

Den slitna klyschan "upp till kamp" skall användas flitigt när det gäller verklig valfrihet och yttrandefrihet.  

 


Kärlek och minnen (A)

"Kärlek mellan man och kvinna är vackert" sade min mor.

Jag kommer ihåg dessa ord mycket tydligt och jag kommer ihåg när hon sade dem till mig.

Vi var på väg till mormor jag var väl en 5-6 år och gick igenom Humlegården.

Humlan min lekpark och i den del av parken där gungor och en klätterpyramid i olika höjd gjord av avsågade trädstammar och hängbågar i tre olika höjder fanns.

Det var där som alla vi killar skulle visa mandom, mod och morskhet inför tjejerna som behagfullt gungade och förstrött tittade på tjurkalvarnas ansträngningar.

Humlan rymmer oceaner av minnen alltifrån sommar till vinter.

Det var där jag lärde mig att åka kälke på riktigt, uppifrån Floras kulle och rakt ned blev det en svindlande färd.

Först hade jag en rattkälke som jag tyckte var urtrist då alla andra for runt på olika modeller av Teije-racer.

En jul fick jag ärva en Teije-racer av mina äldre bröder, den var målad med mitt namn i rött under och jag var så stolt att jag kunde spricka.

Med den under armen och en kaxig attityd gick jag till Humlan för att visa vem som var kälkbackens kung.

Det skall sägas att på den tiden fanns inga räcken som förstörde en bra backe så det var bara att ösa på och öste det gjorde vi tills det blev dags att gå hem till middag.

Prejningar i backen och konsten att preja avgjorde vem som var kung.

De övriga stod och betraktade uppifrån backens topp när två kombatanter gav sig av och med kritiska miner och hummanden gav sitt gillande eller ogillande.

Jag var nog inte så bra på att preja men en fena på att slinka undan, vilket ofta ledde till att prejningen för den andre slutade i ett virrvarr av snö, kälke, mössa och vantar.

Min kälke var snabb vilket störde de andra så varje gång jag tog sats och slängde mig på den fick jag ett koppel av prejare efter mig men ingen kom egentligen ikapp, vad jag njöt!

Ibland mötte jag min överman och då blev det till att käka snö.

Hur underbart oskyldigt var inte denna lek.

Så gick vi vidare, mor och jag, till mormor som bodde vid Lill-Jans plan.

Min mor pratade om än det ena och än det andra, jag i mina Humlan-tankar.

Väl hos mormor och hennes enorma våning med vapen som hängde på väggen och som skapade en hel massa andra minnen, men det är en helt ny historia som vi tar en annan gång.

Tänk vad en sagd tanke om kärlek mellan man och kvinna kan skapa.

Tänk om min mor inte hade sagt dessa ord då hade jag inte haft något att skriva om.

Kärleken mellan man och kvinna är, som mor uttryckte det, vackert.