Visar inlägg från november 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Skäms Sverige!

Denna gång har jag kopierat en text skriven av Annika Rothstein. 

Det är förfärligt hur våra judiska vänner blir behandlade.

Min fråga är;
Med vilken rätt tillåter Sverige att detta får fortgå? 


"Tänk om Sverige  vore ett fritt land"


"Det judiska Stockholm har under hösten kunnat njuta av en judisk filmfestival, en klezmerkonsert, en kulturdag och några andra förströelser. Jag använder ordet "förströelser" medvetet. För det är just tack vare sådana förströelser som så många av mina egna kan intala sig själva att vi är okej - att det inte finns någon anledning att väcka uppmärksamhet eller ställa till besvär.Men vet ni vad? Vi är inte okej.


Kosherslakt har varit olagligt i Sverige sedan 1937, och nu ser vi motioner som yrkar på förbud även mot införsel och servering av kosherkött. Omskärelse, en annan grundpelare i den judiska tron, är även det hotat. När det gäller våra religiösa traditioner så verkar det vara en fråga som förenar vänstern och högern i svensk politik.

I dagens Sverige, med en judisk befolkning på drygt 15 000, är bärandet av judiska symboler såsom kippot eller magen david, förknippat med risk för våld och trakasserier. Synagogorna är under så hög bevakning att judiska turister inte kan besöka gudstjänster oanmälda. Vi firar våra festivaler och högtider under tungt polisbeskydd, bakom låsta grindar och skottsäkra fönster.

På Rosh Hashanah, under den korta promenaden ner till vattnet och tashlikh-ceremonin, frågade ett barn som med varför så många poliser fanns på plats. Polismannens svar? "Så att inga elaka människor kan skada er".

Detta är den verklighet som judiska barn växer upp med: Att vara judisk innebär att vara hotad. En efter en kriminaliseras våra traditioner. Attacker tillåts pågå ostraffade.

Den 9 november i år, på årsdagen av kristallnatten, marscherade nazister genom Stockholm, med tillstånd ifrån polisen. Några hundra vänsteraktivister anordnade en motdemonstration, med palestinasjalar och Hamasflaggor. Vår minnesdag, kidnappad med statligt tillstånd, av två extremer från vardera sidan av det politiska spektrat, enade i sin avsky mot det judiska folket.

Nyligen visade "European Union's Agency for Fundamental Rights" att en skrämmande stor andel av de europeiska judarna väljer att inte bevista judiska evenemang eller bära synliga judiska symboler. I Sverige sade sig 49 procent av de tillfrågade att de undviker att identifiera sig som judar och 80 procent sade sig ha upplevt en ökning i antisemitism under de senaste fem åren.

Varför accepterar vi detta? Och varför försöker politiker och opinionsbildare övertyga mig om att vi är säkra när de egentligen menar är att vi är säkra så länge vi är osynliga och upphör att praktisera vår religion?

Mina vänner runtom i världen säger att Europa är över för judarna. Jag kan bara inte acceptera det. Människor ifrån hela världen söker sig till Sverige för att få leva i frihet. För att få praktisera sin religion, vara sig själva och att undkomma förtryck. Jag önskar detta för dem, och jag önskar detta för oss.

Enligt flyktingkonventionen, svensk lag och EU-regler kan du "söka asyl om du har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religion, politisk övertygelse, sexualitet eller kön. Förföljelsen kan komma från hemlandets myndigheter. Det kan också vara så att myndigheterna inte kan eller vill ge skydd mot förföljelse från enskilda personer eller grupper." Judar i Sverige uppfyller dessa kriterier, och borde åtnjuta samma beskydd som icke-medborgare.

Därför ansökte jag för drygt en vecka sedan om asyl. Inte i Israel, inte i USA, men här i Sverige. I mitt eget land. Absurt? Absolut.

Min ansökan avslogs omedelbart, som väntat, under lagen om fri rörlighet. Nu måste jag ta ställning till om jag ska gå vidare med min asylansökan utanför EU, till exempel i USA.

Alla svenska judar har rätt till ett religiöst liv och en traditionell tillvaro och rätt att bevara sin kulturella identitet utan rädsla för förföljelse - samma rättigheter som står inskrivna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och som skall vara en grundpelare i även vårt svenska samhälle.

Är Sverige inte längre villigt att stå upp för den judiska minoritetens grund- läggande rättigheter eller måste vi söka oss utomlands?

Min begäran om asyl publicerades för första gången för drygt en vecka sedan i den internationella judiska tidskriften "Mosaic Magazine". Mitt upprop har uppmärksammats i riksmedier i bland annat USA, Tyskland, Ryssland och Israel.

I Sverige avfärdas min verklighetsbeskrivning som överdriven. Rätten till sin religion är en fråga som provocerar i Sverige, men ännu mer kanske det faktum att jag har mage att påstå att vårt liberala land inte lever upp till sin självbild. Och för dem som påstår att jag över- driver antisemitismen rekommenderar jag ett besök på någon av alla de främlingsfientliga sajter där jag omnämnts den senaste veckan. Judar i Sverige ska inte tvingas välja mellan assimilering eller utflyttning.

Föräldrar ska inte behöva välja mellan att ge sina barn en stark och stolt judisk identitet eller att garantera deras säkerhet. Sådana överväganden är ovärdiga ett demokratiskt land. För en frihet som är villkorad, ja det är ingen frihet alls.

Annika Rothstein

Rådgivare åt Folkpartiet och föreläser om judisk identitet, Israel och antisemistism."

Smaragden i Atlanten (A)

Som en smaragd i Atlanten flyter Madeira majestätiskt. 

En ö som skänker alla besökare en upplevelse av det mer serena slaget.

 


Vacker, livfull, vänlig och inbjudande är ord som väl beskriver det man möter vid en vistelse på denna underbara ö.

Ett öppet sinne är en förutsättning för att kunna ta emot allt denna ö skänker sina besökare. Det finns ingenstans du kan gömma dina sinnen ifrån den generositet som Madeira överöser dig med.

 


Oavsett om du befinner dig i Funchal eller i bergen är det en skönhet som strålar emot dina ögon. Det finns inget som inte är värt att besöka eller undersöka. 

Människorna som bor på Madeira är vänliga, artiga och servicemedvetna de bryr sig om sina turister, de skulle aldrig behandla dig nedsättande.

Den spanska turistnäringen skulle behöva göra ett studiebesök här för att lära sig ett och annat.

Som en av de vi lärt känna sade;

-Här skall ingen komma och strula med våra turister och han menade vad han sade. 

Han berättade att hade sett den maderianska polisen ta hand om en som tänkte sig att ge sig på och råna ett par turister, den personen kommer aldrig att försöka igen var hans lakoniska kommentar.

Och så känns det att vandra på denna grönskade ö det är en vandring i solskenet.

 


Vädret är underbart inte mer än +35 som varmast och inte kallare än +17/18 på nätterna vintertid.

Nyår är tydligen något av festernas fest som inte bör missas ja, även de religiösa festerna är pampiga.

Naturen på denna sagans ö måste upplevas den går inte att beskriva.

  

 


När ni kommer hit ta då med er ordentliga skodon så att ni kan vandra antingen längs levadorna eller ute i naturen i största allmänhet.

Vad ni än gör släpp av skygglapparna hemma och kom till Madeira med totalt öppna sinnen.

En resa ni aldrig kommer att ångra och ett minne för livet.

För vissa, som undertecknad, beroendeframkallande.   

 


  

Saker och odågor (A)

Vad är det som gör att saker och odågor tror att de är Guds gåva till mänskligheten?

Jag vet inte varför dessa två kategorier av människor liksom seglar ovanpå och förnumstigt tittar ned på oss andra.

Eller, så ser de oss överhuvudtaget inte.

Jag har träffat på dessa i en stor mängd vilket gjort att jag måste stanna upp och fundera lite över vad dessa är för varelser.

Om vi tar sakerna först så kan vi konstatera att de hellre pratar i mobilen, lunchar med någon bekant eller rent allmänt slappar på sitt arbete och i stort sätt kommer undan med detta.

Jag har råkat ut för att bli nonchalant behandlad eller förresten inte blivit behandlad alls.

Det är som om jag kommer och stör friden och ingentinggörandet.

-Vaddå, komma och ställa krav och dessutom vidhålla kraven som kund, har jag ingenting förstått?

-Det har jag nog inte!

När jag kliver in på t ex ett bankkontor så förväntar jag mig att bli artigt och hövligt behandlad.

Har jag nu en sak framför mig tittar hon förstrött på mig och i bästa fall hälsar, annars med en stor och djup suck visar hon att hon möjligen har sett mig och att hon kanske kommer att hjälpa mig. 

När jag har blåst min topplockspackning i ren ilska över att bli bemött på detta arroganta och oförskämda sätt får jag ingen hjälp alls.

Det spelar ingen roll om jag vänder mig till sakens chef den personen är oftast likadan, helt ointresserad.

 

När jag påtalar det olämpliga i detta uppförande antingen muntligt eller via en e-post får jag inget svar alls.

Odågan, sitter och fånstirrar in i sin datorskärm och när jag försöker påkalla uppmärksamhet fånstirrar han på mig och undrar om jag behöver hjälp.

Jag fånstirrar tillbaka och undrar vad jag gjort för ont. 

Jag lägger fram mitt ärende men mitt under min framställan får odågan samtal i mobilen och men en grötmyndig gest&blick vill han att jag skall förstå att detta samtal är mycket viktigt, ja alltså självklart mycket viktigare än mig.

När så samtalet är över kan jag konstatera att det var en kompis till odågan som ville boka lunch.

När jag även denna gång blåst min topplockspackning får jag en fullständigt oförstående blick, ett ursäkta jag är straxt tillbaka och lämnad i evigheter.

Jag undrar vad som gjort att så många som är så ointresserade av vad de arbetar med har sökt sig till serviceyrken?

-Är det just det att du inte behöver göra något och få bra betalt för detta?

Vi tar odågan som är penningplacerare han har någon idé om att den kunskap han besitter är allsmäktig.

Det jag har lärt mig och det jag funderar över är helt ovidkommande?!?

-Hur kan detta vara möjligt?

Det är mina pengar som gör att han har ett arbete att gå till utan min placering fick han stämpla.



Jag har svårt att se dessa som gamla och skröpliga när de själva skall begära servicehjälp.

-Vad händer då? 

Jo, de kommer precis som jag att beklaga sig över saker och odågor som inget vill gör eller ens tänker göra.

Den dagen vill jag sitta på balkongen titta och lyssna och få mig ett gott skratt.