Visar inlägg från juli 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Landet Kokong(A)

Vad är det som gör att ett land blir tyst, inåtvänt och bakåtsträvande?

Vad är det som gör att ett land blir fördömande istället för berömmande?

Vad är det som gör att ett land har politiker som istället för att högakta mod högaktar förmågan att inte göra fel?

Vad är det som gör att ett land sopar sina problem under mattan?

Vad är det som gör att ett land inte stöttar de som råkar illa ut?

Vad är det som gör att ett land inte tar hand om de som är sjuka?

Vad är det som gör att ett land har olika regler beroende på vem du är?

Vad är det som gör att ett land accepterar att torg och gator inte är fredade?

Vad är det som gör att ett land accepterar stenkastning emot brandkåren?

Vad är det som gör att ett land hyllar medelmåttan men föraktar genialitet?  

Vad är det som gör att ett land inte accepterar människors lika rätt och värde?

Vad är det som gör att ett land skapar människor som blir fega, tysta och falska?

Vad är det som gör att ett land förnekar sig självt? 

Svar:

Rädsla!

Landet Kokong håller på att ätas upp inifrån av destruktiva krafter därför att ingen vågar säga det som måste sägas.

Ingen vågar/kan säga det som måste sägas då blir din karriär förstörd.

Ett land som låter det gå så långt är ett land utan horisont och bortom återvändo.

Landet spinner sin kokong allt tätare i hopp om att ingen skall se in och förstå vad som pågår därinne. 

Landet ljuger om sin egen förträfflighet inför medborgarna och påstår att det är världens bästa system som landet Kokong erbjuder sina medborgare.

Allt under ett massivt skattetryck som rättfärdigas med landets eget mantra;

-Vi skall vara solidariska!

-Denna kokong är den bästa att leva och dö i mässas det.


Jag undrar vad som händer den dag kokongen brister?


 

  

Gatukorsningar & hyndor

Vad är det som gör att när kvinnor ger sig hän åt livet kallas de hyndor eller än värre saker men när män gör samma sak kallas de karlakarlar?

Jag vet en kille som ständigt är blöt i byxan han har ingen koll på avgångarna eller jo, det har han men han är omöjlig när det gäller att ragga i baren.

Han är gift och har en, som nog de flesta skulle tycka, juste hustru, men han kan inte låta bli att bli en pin-ball-wizard när bar/krog närmar sig.

Jag har varit ute tillsammans med denne spindelman och jag kan inte för mitt liv begripa hur han orkar att ständigt flirta med allt som rör sig av kvinnokön.

Jag sitter liksom under min korkek och kollar av vad som händer och det som händer är mycket kan jag säga.

Jag förstår inte hur det hela går till jag har absolut ingen koll på hur han gör det men innan jag vet ordet av har han hur mycket folk omkring sig som helst de flesta tjejer.

Jag kan säga att han har en förmåga att extremt lätt och lekande skapa kontakt.

Jag är mer den tjuriga typen tar ett tag innan jag släpper någon över bron, typ.

Om han är svensktopp på en dansbana i svensk sommar är jag mer blues på hösten som kräver leg, pass och nykterhetskoll innan om ens innan......

Detta är honom fullständigt främmande

-Vaddå, det svämmar över här, säger han leende.

-Jaha, svarar jag 

Det svämmar fanimig ingenting hos mig när jag ser in i baren som befolkas av vrak.

Han bryr sig icke en millimeter.

Han är vad jag skulle kalla en gatukorsning, beredd att sätta på vad/vem som helst som kommer in i denna mötesplats.

Allt är väl och gott, han får leva sitt liv som han vill och finner bäst men det som stör mig är att det finns en annan människa som tar stryk av detta.

Och bara för att han är kille går han fri men vore han tjej skulle det bli ett hudflängande utan slut.

Sanne Salomonsen sjunger;

"Den jag älskar älskar jag"

Lever ni singel? Rock'n'Roll, annars; 

Gatukorsningar och hyndor, fan i virket besinna er!   


    

Anonym eller offentlig (A)

I cyberrymdens tidevarv är det mycket enkelt att vara anonym.

Vi kan kommentera vadsomhelst närsomhelst.

Om vi blickar tillbaka, säg, 50 år var det skrivna brevet som skickades med posten det sätt vi människor hade att meddela oss med varandra på.

Visst, telefonen fanns också men skulle vi skriva var det brev som gällde.

När dessa brev skrevs var det också allmän artighet att underteckna och då med sitt riktiga namn. 

Synonymer var ovanliga.

Det här gjorde att vi var tvungna att förhålla oss till det vi skrev vi kunde inte använda vilket språk som helst vi kunde inte förolämpa andra och framförallt kunde vi inte kränka en annan människa anonymt.

Vår text var den vi, efter det att mottagare hade läst den, måste stå för.

Det fanns en osynlig gräns/kontroll för vad som var möjligt att uttrycka i skrift.

Idag däremot där ingen sådan gräns/kontroll finns eftersom vi kan vara fullständigt anonyma. 

Det florerar det mest hemska språk, vidrigaste påhopp och mest infernaliska kränkningar.

Jag undrar varför det är så?    

Jag kan inte förstå vad det är för personer som använder anonymiteten till att uttrycka vidrigheter.

Varför står man inte för sin åsikt och varför används inte ett hyfsat språk.

Är degenerationen så påtaglig att ett hyfsat sätt inte längre är allmänt.

Har ett samhälle med sina människor i det blivit så avtrubbat att det inte bryr sig längre.

Eller är det så att landet befolkas av fegisar som inte vågar stå för vad de tycker och skriver?

I vilket fall som är det sorgesamt att läsa många av de inlägg som görs.

Jag vet att detta ämne har tagits upp av en i Expressen känd kåsör och jag mailade honom och höll med i det han framförde och jag tyckte att det borde finns någon sorts språkfilter som tar bort de värsta grovheter.

Det ville han inte vara med på.

Jag tror iallafall att det måste till någon form av språkfilter om inte cyberymden skall bli ett tillhåll och kapad av de som så flagrant missbrukar denna fantastiska frihet.

Denna frihet kräver följande:

Vårdat språk och hyfsad ton!

Underteckna med ditt namn! 

Stå för din åsikt!

Det är ett förhållningssätt som alla vi hederliga som vistas i cyberrymden förtjänar.

 


Den odödliga kärleken

Det finns kärlek och så finns det kärlek.

Allt har ett slut heter det och det är sant men en del tar inte slut innan det är dags att skåla med Oden.

Det jag tänker på som aldrig tar slut, i vart fall inte i min värld, är kärleken till barnen.

I vår värld idag finns det så många olika typer av förhållanden att de snart inte går att hålla reda på men ett som består från släktled till släktled är kärleken till sina telningar.

Vi hör talas om konvenansäktenskap, vilket ord!?!, där det är ett gott parti att äkta den och den. 

Vad jag vet är detta fortfarande inte helt ur bilden. 

Vilken fullständig fasa att behöva gifta sig med någon man inte älskar utan för att det är ett gott parti och då mestadels för släkten.

Eller att man gifter sig därför att den andra/e parten har status.

Hemskt!

Ett äktenskap som glider över i ett platoniskt och/eller tekniskt förhållande måste kännas som ett fängelse. 

Att man kanske håller ihop därför att ekonomin inte tillåter annat kan kväva en människa.  

Du lever med en person som du helst vill slippa ifrån eller i vart fall bara vara vän med.

Det är då som barnen framstår som högsta vinsten.

Att få känna lycka och bli glad i magen är en ynnest. 

Barnen är den odödliga kärlekshistorien.