Visar inlägg från april 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Resedagboken från Sydafrika fortsätter......

Dag 17 20/4

Vi kommer till Simons town som har en stor marinbas vilket präglar denna stad som inte är större än 5-6000 invånare. Simons town har en gammal arkitektur vilket ger en skön atmosfär. Skrev om detta i förra årets resedagbok. The Boat house heter vårt Guesthouse och är mycket mysigt. Ludwig och Therese som driver det har varit till sjöss en stor del av sina liv vilket präglar detta hus som också har en fantastisk utsikt. Det är mycket fiske och hav och frukosten är helt enorm vi kan varmt rekommendera er som kommer till Simons town att bo här. 

 

 

 

Vi besökte en favoritrestaurant vid havet tittade på pingviner och hade en trevlig kväll.

Dag 18 21/4

Solade tog det lugnt, vädret är fortfarande helt enormt.

Dag 19 22/4

Vi kollade av affärerna i sta'n jag köpte afrikansk musik som skall spelas i Radio Averroes.

Dag 20 23/4

Vädret är fortfarande otroligt bra och de som bor här är lite förundrade över att det är så varmt som det är. Vi åkte runt i bergen som är mycket storslagna jag hoppades på att få se babianer men Moffe var måttligt begeistrad över utsikten att möta dessa bergens hårdrockare. Som grädde på moset för min del åt vi middag på Black Marlin som ligger mitt i babianland, något vi inte visste när vi åkte dit tveksamt om jag fått med mig Moffe då. Vid entrén till restauranten satt en skylt som tydligt informerade om att detta är babianens hemvist och att man som gäst får vara beredd på ett eller annat besök. Coolt utropade jag medan Moffe tittade sig misstroget omkring och började prata om att vi minst skulle sitta inne eller helst hitta något annat etablissemang, icke utropade jag. Middagen förflöt utan incidenter. 

Dag 21 24/4

Den här dagen ägnade vi åt att bada med pingviner. Dessa sötnosar som har ett reservat i Boulders Bay är av sorten åsnepingviner. Det är mycket charmerande att se dem vagga omkring på land och lika förundrad blir du när de sedan kommer i sitt rätta element, vattnet, där de är otroligt kvicka och smidiga. Det ser ut som om de flyger fram under ytan. De är mycket nyfikna vilket gör att om du rör dig långsamt och försiktigt kommer du dem mycket nära. 

  

 

Dag 22 25/4

Vi åkte till en liten ort som heter Kalk Bay, det är en badort med mycket surfare semesterflanörer och folk som bara kommer hit över dagen för att det är en mycket "hajpad" samlingspunkt. Affärerna och restauranterna liknar inget annat vi sett i detta land absolut värt ett besök och om ni inte har bokat boende gör det i denna ort ni blir inte besvikna. Vi missade att göra det men kommer absolut att se till att bo här ett tag vid nästa besök. Middagen åt vi på restaurant Cape to Cuba så häftigt och coolt. Uppdelad i en jättelikbar som heter Hemingway och som sagt restauranten. Vi skippade baren eftersom vi hade bilen med oss ett misstag vi inte gör om de är världsmästare på Mojito här och med en mycket generöst tilltagen "happy hour" skall vi nästa gång se till att  besöka i Hemingways anda.

 

 

 

Färden går nu vidare till Capetown och Seapoint.

Vi hörs!

 


 

Resedagbok Sydafrika forts.....

Dag 12 15/4

Vecka 2 startar med att jag lägger upp första delen av vår resedagbok här i bloggen. Det är en blandning av IPad och lånepc därav att det blir hit och dit med å ä och ö. Vi utforskade en stadsdel i Hermanus som heter Onrus dels därför att det finns trevliga restauranger där dels därför att området är trevligt. På kvällen provade vi olika lokala brandy i solnedgången en dag helt i vår smak. 

Restaurant Milkwood i Onrus belägen vid en lagun och havet.

Dag 13 16/4

Tittade vi på hus med mäklaren Beverly som körde oss runt en mycket trevlig bekantskap. Efter detta åkte vi till vingården Newton Johnson med restauranten Heaven, se separat inlägg.

Dag 14 17/4

Har nog aldrig varit med om ett sådant regnande vi tog det lugnt och läste lite. På kvällen rusade vi till en matställe i närheten som heter Spurs och har specialiserat sig på revbensspjäll.

Dag 15 18/4

Solen skiner igen vi ger oss ut på sta'n för att titta runt och shoppa lite. Jag köper mitt livs första egna armbandsur. De jag har sedan tidigare har jag fått i gåva känns lite speciellt att efter 60 år inhandla detta ur. Vi åt lunch på en restaurant som heter The Barefoot Cook ett helt underbart ställe som är högt rankat och det förstår vi maten så god och vinet helt perfekt, mums! 

 

Ett ställe som ni måste besöka om ni kommer till Hemanus.

Dag 16 19/4

Gjorde min andra tur för att burdyka i vithajsvatten denna gång med med ett företag som heter Sharklady och det blev en absolut oförglömlig upplevelse. Det tog 5 minuter så hade vi 2 stora vithajar som cirkulerade runt vår båt. Väl i buren passerade de mig på armslängds avstånd jag kan säga att det var mycket mäktigt när dessa båda jättar, c:a 3 meter, sakta gled förbi och kollade in om undertecknad var något för lunch. Jag kan utan överdrift meddela att jag var mycket tacksam för stålburen som skilde mig från att vara fridykande.


 

 

Mycket nära!

Vår färd går nu vidare mot Simons town en liten stad i False bay, återkommer.

Vi hörs!


En liten bit närmre himlen.....(A)

Jag och Moffe tog oss upp i vindistrikten som ligger en bit ovanför Hermanus.

I en fantastisk dalgång, Hemel-en-Aarde, i bergen ligger vingårdarna på ett pärlband och vi har besökt en hel rad av dem dels för att prova deras viner men också för att äta lunch och därmed kolla av vilka som har förmågan att inte bara vara en god producent av vin utan även ha ett kök i paritet.

Vår odyssé gick i krokiga vägar en del just inte mer än en traktorstig en del synnerligen brant stigande vilket gav en extra krydda till det hela.

Vissa av gårdarna serverade kallskuret vissa en osttallrik en del inte ens detta vissa försökte med ett kök och, får jag erkänna, lyckades sådär.

Efter en hel del körande hittade vi fram till en vingård som heter Newton Johnson iochförsig inte alltför svår att komma fram till sista biten upp pekade dock rakt upp i himlen.

Väl framme vid restauranten gick vi in tyckte det såg lite påvert ut och bad att få titta på menyn för att avgöra om vi ville inta vår lunch där.

Vi mötes av leenden som nästan alltid i detta charmiga land kollade av menyn och kunde samstämmigt konstatera att, jaha det såg väl inte vidare värst ut.

Vi bläddrade fram och åter tills vi undrade om vi hade hela menyn framför oss och frågade om det inte fattades en eller flera sidor och fick till svar att

- Jo så var nog fallet vi fick en liten mer komplett meny och efter stor tvekan slog vi oss ned tänkandes,

- Utsikten är iallafall vidunderlig.

Vi bestämde oss får vad vi ville äta fick prova ett vin som vår kypare rekommenderade och visst det var som sammet.

Vi tänkte att om vinet är av den här klassen kan vi hoppas att maten inte kommer alltför långt efter.

Moffe beställde som förrätt en springbook carpacio till varmrätt en risotto med rödbetor, getost och pinjenötter.

 

 


Själv beställde jag en duett av oxe där den ena delen bestod av i ugn sakta stekt och sedan bräserad revbensspjäll med oxfilé i två sorters olika såser med grillad klyftpotatis i grovsalt.


Servietterna på plats och första tungan in i munnen tiden stannade vi tittade på varandra och kände hur våra gomsegel gjorde vågen.

Vi kan ärligt säga att vi har aldrig ätit en godare lunch och mäster vid kastrullerna tittade plirande på oss och undrade lite försynt om allt var till belåtenhet?

Nu var det vår tur att göra vågen och jag sade till honom att jag nu förstod varför denna restaurant kallades;

Heaven!

Vårt absoluta råd till er om ni besöker Hermanus ta er då tid att smaka en liten bit av himlen däröver.

I Trip Advisor kan man som bäst få 10 poäng vi säger:

Heaven - for sure eleven!

 

Chef Stefan en magiker i köket, ägare av Heaven.

 

Tva mycket nojda lunchgaster.

 

Hermanus Guest House

 

Vi bestämde oss för att stanna i Hermanus i 14 dagar ett beslut som vi inte ångrar. Sedan lång tid hade vi bokat in vår vistelse hos ett Guest house som heter just Hermanus Guest House. Vi har blivit mer än väl behandlade och vi känner oss som en del av familjen och som kompisar med de som arbetar här.  

Den gästfrihet och generositet som är kännetecknande för Sydafrikaner är naturligtvis inget undantag här. Detta Guest house är inrett av mor i familjen och hon har det som sitt skötebarn och man kan utan överdrift säga att det är genomtänkt in i minsta detalj.

Moffe gick i spinn när hon var på upptäcktsfärd genom huset och är mycket imponerad själv kan jag med en lekmans ögon konstatera att, jo det är någon som tänkt till.

Jag skriver resten av texten på engelska som en gest till alla härliga som bidrar att göra detta ställe till högst njutbart att vistas i.

There are many guest houses around in Southafrica and Moffe and I have wisited quite a few but we have not until now stayed at a more friendly and a more hospitable guest house.

The family Steyn have created a haven for travellers from all over the world in a true sence this is an international spot.

Moffe is most happy with the warm kindness that are shown and of course the breakfast with a lot of fruit that she loves, now that is a breakfast feast.

 


What I myself like are the sofas they are what good sofas should be all about, deep and cosy.

 



This is Marika and Natasha two of the lovely persons at the guest house.

 

 

Resedagbok Sydafrika 4/4 - 14/4 fortsattning foljer..........

Dag 1 4/4

Ja, sa bar det da antligen av mot vart kara Sydafrika som vi tycker sa mycket om. Vi har denna gang bestamt oss for att testa ett nytt flygbolag vilket ar Turkish Airways. Vi var mycket nyfikna och sag fram emot att fa testa dessa. De har blivit framrostade till Europas basta bolag 2012 och till ett av varldens 5 basta samma ar. Vi blev inte besvikna tvartom priset var mer an trevligt och personalen superbra och det var bekvama rymliga plan.

 Dag 2 5/4

Efter mellanlandning i Johannesburg tar vi mark i Kapstaden och det kanns lite pirrigt att aterse allt igen minnena fran forra resan ar fortfarnade starka och mycket positiva. Vart forsta stopp blev i Sommerset West hos en tysk tjej som tillsammans med sin mamma drev ett harligt guest house. Det kandes lite som forra resans stopp i Mosel Bay. Gissa om Moffe blev i gasen! Tyska utropade hon glatt och bubblade loss med mor och dotter sa det stod harliga till, sjalv gick jag ut i tradgarden och kollade laget.

Dag3 6/4   

Pa sondagen bar farden vidare till Hermanus den stad som jag har foralskat mig i. Den ar i storlek som Fuengirola c:a 50 000 invanare men den ar betydlig mer tillbakalutad och har dessa fantastiska berg i ryggen som bildar en otrolig fond emot havet som ar Atlanten och Indiska oceanen. Hermanus ar ocksa den stad i varlden som har en valutropare sasong for valarna ar mellan juni och december. Vi bor i ett Guest house som heter just det och drivs av en trevlig familj och hon som förestår det hela heter Natascha från Johannesburg. Mer om detta senare.


Dag 4 7/4 

Vi akte till en av havet utgropt grotta som nu ar omgjord till restaurant och at en fantastisk lunch med havet alldeles inpa, man kunde kanna skummet i luften. Iovrigt bekantade vi oss med omgivningen akte en stycke i bergen for att kanske fa se babianer som det är gott om har.

 Dag 5 8/4

Denna formiddag agnade vi oss at att titta pa hus och lagenheter vi ville jamfora vad man far for pengarna har i forhallande till Spanien. Och man får mycket mer hus här priserna ar bra i jämförelse. Iovrigt shoppade vi en del Moffe har foralskat sig i ett marke som heter Out of the Blue och jag har snoat in pa olika surfmarken nar det galler t-trojor, jag skulle saga att vi ar ganska bra pa att shoppa Moffe och jag.

Dag 6 9/4

Vi fortsatte att titta pa hus och lagenheter och hann just inte sa mycket mer denna dag.

Dag 7 10/4 

Vi for upp i bergen och idkade dagen till vinprovning pa det ena haftga stallet efter det andra, en oforglomlig dag.

 

Dag 8 11/4

Vi tittade pa hus i Sommerset West som ligger en liten bit utanfor Kapstaden och vi hittade en hel del trevligt. Vi at middag pa en restaurant som heter Ocean's Basket och som ar en kedja i Sydafrika specialicerad pa fisk, detta skall ni prova om ni aker hit.

Dag 9 12/4

Akte runt och tittade pa omgivningarna vilka ar hanforande.

 Dag 10 13/4

Vi kor till en liten stad som heter Stanford den ar mycket pittoresk och med manga mobelboutiqer som vi skall atervanda till. Vi at en fantastisk oxfile pa ett litet mycket trevligt stalle. Det som ar harligt har i Sydafrika ar att du blir sedd som kund och att de som ager stallena kommer fram till dig och pratar en stund.

 Dag 11 14/4

Steg upp kl 05:50 for att bege mig till resans hittills haftigaste expedition, burdyka med vithaj i Indiska oceanen. Detta var det mest fantastiska jag har upplevt i naturvag sa magnifika dessa vithajar ar majestatiskt glider de omkring i sitt element och bjuder upp till dans endast nar de sjalva vill. Vi fick vanta i 1,5 timmar men sedan fick vi var beloning i form av en 3 meter lang och c:a 2 ton stor vithaj som cirkulerade runt var bat. Jag kan saga att pulsen steg nar den narmade sig buren och jag fick en hajblick rakt in i ogonen. Enligt var guide var det en hona och jag kan saga att den blicken vill du inte mota nar du skall bjuda upp och garnityret var for vasst for min smak. Skamt asido det var en otroligt "haftig" dam.  

 



Färgad (A)


Jag ligger i solen och myser i värmen solstrålarna träffar min kropp och med tiden kommer jag att bli brun i någon mening.

Jag kommer absolut att få en annan färg än min ursprungliga som är vit.

Jag tänker vidare att när jag växte upp fanns inte soldyrkan som idag.

Nu är det solresor till alla länder söder om Danmark och så fort en regnig sommar hotfullt närmar sig i horisonten säljs alla södergående resor slut på en kvart.

Det har blivit ett solknarkande folk.

Väl i söderns varma famn solas det som aldrig förr och ju mer brun desto bättre och finare när vi kommer hem till släkt och vänner.

-Jojomen, visst har vi varit på solsemester och det var så varmt och skönt.

Så dyker en annan tanke upp detta att vara färgad att ha ett helt annat pigment för att klara solen.

Vi som är vita tycker vi är fina och ser friska ut när vi fått brunbrännan och motsatt de som är färgade tycker att de ser bättre ut med ljusare hy och rakt hår.

Kanske skall vi byta?

Fakta är att färgade inte ses med de blidaste ögon av det vita kollektivet. 

Varför det är så vet jag inte de borde istället vara hjältar i soldyrkarnas ögon och en perfekt måttstock. 

En aboriginer i Australien är svart i sin hud pigmentkoden är inställd på att skydda emot solen vi passerar denna människa utan att skänka en blick.

Men passerar vi en vit som solat huden läderartad brun så utbrister vi;

-Vad brun du är, och den tilltalade sträcker på sig.

Tänk på att varesig det är en vit hud solad till läder eller en aborigins svarta skyddande hud så gäller att;

Det är insidan som räknas.