Visar inlägg från januari 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Att inte ta en annan människa på allvar

Vad är det som gör att vissa människor inte tar oss andra på allvar?

Jag kan inte ge svaret på denna fråga men konstaterar att jag har råkat ut för detta ett antal gånger nu på sista tiden.

Jag skickar ett artigt mail med antingen synpunkter, frågor eller påpekanden, får jag någon som helst reaktion?

-Nej, det får jag inte.

Detta får mig att fundera och reagera.

Är det den ökade stressen som gör att personer inte svarar eller är det för enkelt att ta bort ett elektroniskt meddelande?

Jag tror på det senare det är för enkelt att ta bort något du inte gillar eller vill svara på och när du väl gjort det glömmer du snart av att du fått något meddelande eller så väljer du att glömma och säger vid fråga om du fått meddelandet att;

-Det har jag inte.

Detsamma gäller sms så vanligt att inte få något svar och hur frustrerande är det inte att bli behandlad som luft.

Det har blivit för lätt att vifta bort andra människor som om de inte finns man tar helt enkelt inte konversationen på allvar.

Det händer också när jag samtalar med andra att de helt enkelt inte svarar som om det jag säger är fullständigt ointressant och jobbigt att lyssna till.

Världen har blivit så mycket mer oartig.

 


Saker och lycka (A)

Det finns alltför många som tror att sann lycka ligger i att äga en massa saker, inget kan vara mer felaktigt.

Trenden är att man skall ha ett kök som är så fantastiskt att det knappt går att använda för all teknologi som är installerad. 

Jag undrar vad det är för glädje med ett sådant kök?

Blir man en bättre kock för att jag har ett "überkök"? troligen inte eller rättare sagt, absolut inte.

Innan du har hunnit att dra igång hela maskineriet och lagat maten har dina hungriga gäster antingen gått eller beställt telepizza.

Jag menar att det måste vara det som kommer ut ur köket d v s maten som är det viktiga inte att kunna visa upp köksapparater som står och samlar damm därför att ingen vill eller kan nyttja dem.

Man pratar om vikten av att umgås och att köket är en naturlig samlingsplats det är en absolut sanning och frågan som ställs är,

-Varför är ett kök en naturlig samlingsplats?

-Jo, beroende på det som skapas där, det är det som lockar mina gäster att samlas där.

Värmen ifrån spisen, dofterna, att få ta ett glas vin eller öl pratas vid när maten lagas, kanske hjälpa till en smula med dukningen.

Till allt detta behövs inget kontrollrum á la kärnkraftverk, det behövs människor och en fungerande apparatur.

Det är dags att omvärdera denna prylhets och framförallt det är dags att förstå att mänsklig närhet är mycket vikigare än döda ting.

Vi blir verkligt lyckliga av att ha vänner omkring oss inte saker.

Den som tror att det går att imponera på andra människor genom skryt med de saker som är köpta blir snart en ensam person som står och tittar ut i sin öde lägenhet undrandes 

-Var alla tog vägen? 

 

     

Gamla mästare

"Det går en vind över vindens ängar det fladdrar till i en tyllgardin".......,

Ja, så skaldade Mats Paulson en gång för länge sedan.

Är det någon som kommer ihåg visan eller Mats?

Jag tror inte det. 

Det verkar som om de gamla fina mästarna i Sverige helt glöms av, varför undrar jag?

De har bidragit till en ovärderlig kulturskatt som du och jag kan ösa ur.

Har du inte lyssnat till Visa vid vindens ängar? 

www.youtube.com/watch?v=4KbdxNMO9LE

Hur kan det vara att de gamla mästarna med några få undantag glöms av?

I Sverige skall man vara ung, vacker, kulturlös och endast tänka på sig själv och vara sin egen lyckas smed.

Det är inget samhälle att trakta efter. 

Ett samhälle som glömmer sina söner och döttrar och därmed bli historielöst blir en fasad utan djup.

 En fasad att visa upp;

- Se vad vi är bra och hur bra vi har lyckats!

-Jasså.......

Ta bort det historiska arvet från forna händelser och framför allt människor och du står med tom blick inför framtiden.  

Det är dags att hylla de gamla mästarna på allvar, levande som döda inte bara när det är ett jubileum.

Det är dags att levandegöra!

   


All things must pass.......

Jag lyssnar till George Harisson's underbara låt All things must pass då jag slås av tanken att;

Allt är förgängligt utom tiden.

Tiden är alltid bestående hur den än ser ut är den det enda som aldrig tar slut.

Tänk tanken att det alltid kommer att finnas tid, vad skall vi göra av den?

Vi skall använda den som om den vore en färskvara, vi kan inte leva i det förflutna och inte i framtiden, vi kan endast leva här och nu.

- Men är det inte det vi vill, det vi ständigt tjatar om, att leva här och nu?

Visst är det så och varesig vi vill det eller inte, kan det eller inte, så lever vi här och nu.

Dock, finns det de av oss som drömmer sig tillbaka till en dåtid som inte finns eller till en framtid som ligger osynlig i horisonten.

Tiden den finns ständigt omkring oss vi kan inte värja oss vi kan inte bortse ifrån den, vi har ingen valmöjlighet, den är vårt liv.

Är det därför vi har så svårt att förstå tiden, därför att den är en del som vi aldrig kan göra oss av med?

Den sekund vi gör oss av med tiden lever vi inte längre då har vi flytta till en helt annan boning.

Carl-Gustaf Lindstedt fällde följande visdomsord:

Vi lever så kort men är döda så länge.

Så otroligt vist.

Vi lever 80 år kanske och är döda i evighet.

Levande som död är tiden hela tiden omkring oss.

Tiden formar våra liv som en skicklig snickare formar sin skulptur och vi blir den tiden formar oss till.

En del säger att olika händelser formar oss men faktum är att var sak har sin tid och dessa händer aldrig om inte det är tid för dem att infinna sig.

Tiden vårt timglas, vårt liv. 


 


Närmare döden än livet...........

Åren läggs på hög och snart nog inser man att vi är närmare döden än livet.

Det är en ganska omvälvande upptäckt att vara närmre klippstupet än långt borta ifrån det.

Som barn har du alltid ett antal generationer framför dig som skydd när en dag du själv står som skyddet.

Lever vi fortare när vi närmar oss klippkanten eller lever vi med mer omsorg?

Jag tror att vi lever precis som vanligt och vår vardag ser ungefär ut som den alltid har gjort.

Vi tror fortfarande att vi är 25 år att vi reser och festar som om den sista dagen är kommen kort sagt inget förändrar sig, vilket jag tror är bra.

Tänk om du lever ditt liv för att dö, hemska tanke.

Däremot tycker jag att du skall bära med dig Astrid Lindgrens visdomsord sig;

"Lev ditt liv så att du blir vän med döden"

Det är ofrånkomligt att tänka på livets slut när du har levt mer än 2/3-delar eller vad du tror är mer än 2/3-delar.

Du vet ju inte när din tid att skåla med Oden är kommen och väl är det.

Tänk tanken att du visste när du skulle dö det hade gjort livet omöjligt att leva.

Så njut av varje dag varje timme, minut och sekund, du vet inte när sagan tar slut.