Visar inlägg från maj 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Var blev festen av?

Det pågår ett ishockey-vm i Sverige, någon som missat det?

Ja, det svenska ishockeyförbundet!

Sverige har en fantastisk arena i huvudstaden som kallas globen där har jag varit fler gånger än jag kan räkna.

Det är,alltsomoftast, ett ställe för fest och glädje.

Hur ser det ut i detta vm?

Inte en själ på läktarna, nja inte riktigt sant några hundra tappra såg den för norge så viktiga matchen mot italien.

Hur kan det vara möjligt att det inte märks att ett världsmästerskap går av stapeln?

Återigen, svenska ishockeyförbundet.

De som arrangerat detta mästerskap i sverige trodde att de hade en produkt som var så åtråvärd att ishocheyvänner var beredda att gå i konkurs för att få tag i biljetter.

FEL!

Ingen är beredd att betala ockerpriser för biljetter, ingen.

Detta visar hur trötta de är som vandrar omkring i ishockeyförbundets korridorer.

Det är en skandal och inget annat.

Nu skänker ishockeyförbundet bort biljetter för att det skall komma någon till matcherna under detta vm.

Hur tänker mupparna i ishockeyförbundet?

Det är det ingen som vet och därmed ingen som kan svara på.

Jag tycker att de ansvariga, i svenska ishockeyförbundet, för ishockey-vm 2012 liknar lobotomerade torrdass.

Havet

Fostret flyter svävar stilla i sitt hav, det är tyst och varmt.

Tryggheten är total kontakten fullbordad.

Stillhetens hav skänker liv, liv till oss alla.

Utanför är det stress, kallt och ogästvänligt.

Tänk att få leva sitt liv i ett varmt hav istället för en kal öken.

Vi som vandrar istället för flyter är avundsjuka, avund är misstankens drivbänk.

Flyt istället i ditt varma hav skjut ifrån dig din avund, låt den gå på grund.

Låt dig värmas, elda bort kylan.

Låt ditt sinne vara öppet och varmt inte stängt och kallt.

Solen stiger ur havet värmer, skänker ljus och liv.

Livet kommer ur havet som en mjukt rullande våg.

Slår så upp på stranden blänker, förtrollar i solens öga.

Vi, du och jag är barn av havet vi är foster som sakta låter oss gunga.

Vi smeks av en varm och mjuk hand.

Navelsträngen – livets lina som bogserar oss.

Sedan gammal vis, ärrade fåror av erfarenhet.

Havet lockar och pockar.

Skall du? eller vill du ännu en liten stund?

En mjukt rullande våg kommer till ditt svar.

Du låter dig bäras ut och den böljande vågen tar dig med in i solnedgången.