Visar inlägg från april 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Den judiska församlingen i Malmö.

Är inte judar människor?

Det verkar inte så att Malmös politiker tycker det.

Vi läser i reportage efter reportage att våra judiska vänner förolämpas på ett grovt sätt i en stad som säger sig värna mångfald och vill vara multikulturell  med ett internationellt snitt.

Detta kommer på skam.

Malmös starke man, som han gärna vill kalla sig, är svag och en fegis, jag talar givetvis om Ilmar Reepalu.

Vad gör han?

Jag vet inte, men en sak är säker, han gör inget för den judiska församlingen.

Vilken skamlighet är det inte att inte se till att alla församlingar åtnjuter trygghet och mötesfrid.

Vem är det som spottar på den judiska rabbinen?

Vem är det som åkallar Hitler inför rabbinen?

Vem är det som med en bil som vapen gör en fingerad påkörning emot rabbinen? missar honom med ett par centimeter!

Vem är det som jagar den judiska rabbinen av bussen?

Varför är det ingen som står upp och fördömer de som kallar hans klädval vid rasistiska tillmälen.

Det hade varit en helt annan klang i skällan om någon hade uttryckt i samma ordalag om den muslimska klädkoden.

Har vi vandrat bakåt i tiden och hamnat där de amerikanska sydstaterna var för 50-60 år sedan?

Vilka är dessa fega varelser som inte har den inre storheten att acceptera den judiska församlingen och som framförallt inte vågar stå för sitt judehat.

All anonymitet när det gäller förolämpning emot din medmänniska för tankarna till kommunisterna och nazisterna.

Varför gör inte Malmös politiker något åt detta?

Vem tar sig rätten att behandla våra medmänniskor på detta vidriga sätt? 

Nu får bli ett slut, ett slut på den ovärdiga och omänskliga miljö som bitit sig fast i Malmö.

Har inte våra judiska vänner lidit tillräckligt?

http://www.expressen.se/nyheter/dokument/usas-sandebud-nar-hatets-malmo-i-dag/

Att bli en ordsättare

Att skriva är en vedermöda ett slit men ett trivsamt slit.

Jag går en skrivkurs för att lära mig mer om skrivandets ädla konst och hamnade i en diskussion med en av de andra deltagarna huruvida allt är uppfunnet och skrivet.

Alla bokstäver är uppfunna det finns inga fler bokstäver att hitta menade min kurskamrat.

Jag är av en helt annan uppfattning jag tycker att skriva är som att vaska guld.

Jag står med mitt fat och snurrar min ordsand så plötsligt glimmar det till i mängden.

Är det ett nytt ord eller en ny bokstav det vet jag inte men jag vet att jag aldrig vill förhålla mig till skrivandet på det sättet att jag inte skulle kunna hitta nya vägar att gå, nya bokstäver att använda eller att inte kunna konstruera nya ord.

Att skriva är en varseblivning och ett filosofiskt tillstånd som gör att sinnen står på vid gavel.

Det är i dessa stunder som tiden står still.

Jag hoppas att alla kan få uppleva glädjen att någon gång få skriva.

Det behöver inte vara att man skriver en roman eller deckare inte heller för att det skall publiceras det kan vara att man skriver för sig själv för sin egen glädje.

Jag har en vilja och dröm att bli en ordsättare precis som musiker blir tonsättare.

Att få sätta ord är något otroligt spännande och vidgar, i vart fall, mitt sinne.

Hoppas att du hittar glädje och stimulans i ditt skrivande!


Vad har hänt med våra kroppar?

Läste i tidningen att många unga människor väljer att modifiera sin kropp på konstgjord väg med diverse konstgödsel.

Vad är det som får oss att pumpa in främmande ämnen i kroppen för att den skall, som man tror, se bättre och mer vacker ut?

Vad är det som har hänt?

Är det så att idealet till den milda grad skymmer människan i kroppen att det bara är skalet som räknas?

Jag kan inte upphöra att förvånas över allt som görs med våra kroppar för att vi på något sätt skall uppleva oss som framgångsrika, uppskattade och socialt accepterade.

Är vi inte alla människor och ser ut som vi har blivit födda?

En del blir av naturen rikt utrustade vissa blir vackra andra blir kraftiga några smala.

Jag säger inte att man inte skall göra förändringar om det nu är det man brinner för och vill, det jag undrar är varför det mer eller mindre blivit ett tvång?

Jag är absolut för plastikkirurgi när det gäller att hjälpa medmänniskor som blivit vanställda av en eller annan anledning.

Men att lägga sig under kniven eller sprutan bara för att man tror att det skall bli bättre, det blir det inte!

En personlighet kommer alltid inifrån glöm aldrig det.

Vilket är idealet som kablas ut i magasinen?

Är det så, att den bilden har ett sådant inflytande att den blir lag och en norm?

Är grupptrycket så svårt att det inte går att motstå?

Jag tycker att det är mycket befriande när vissa modehus och klädmärken uppmuntrar mullig modeller.

Det kan inte vara så att Bambi-Barbiemodet är det som skall gälla oinskränkt.

Jag undrar i min förvåning vad man ser i en människa som stapplar omkring på super-smala ben med jättehöga klackar på sina skor som extra krydda.

Eller människor som är så smala att de ser ut som koncentrationslägerfångar.

Jag ser inget vackert i detta, ej heller något som gör mig mer benägen att köpa just de produkter som den visningen gör reklam för.

Jag får mer avsmak för den modeskapare/modehus som använder sig av dessa modeller.

Min sista fråga till er är;

Vad är det för fel med en frodig kvinna eller man?

Det skall vara av naturen skänkt behag inte av kirurgen skapat.

Jag längtar till Italien......

Nja, inte precis Italien men väl Spanien.

Jag och Moffe har varit hemma, som vi säger, i 3 veckor och acklimatiserat oss till betydligt trevligare temperatur än vad som är fallet just nu i Malmoe.

När vi var på väg till lunch i snålblåsten under den grå toppluvan, tittade vi på varandra och utan att behöva säga ett ord så förstod vi vad den andre tänkte, ”det är fåår kallt”.

Tanken slog mig att i denna torra kyla blir ju människorna som frystorkade.

Hemska tanke!

Tänk er att ni framför ert liv som frystorkad visst låter det ganska torrt och tråkigt.

Jag längtar efter det våtvarma omhuldande omslag som vädret är i våra Spanska hemtrakter.

En ljum vind som smeker hår och kind.

Ett fat dignande med havets frukter ett torrt vit vin ifrån Rueda.

En stilla promenad längs havet med dyningar som rullar in.

Det är sådana tankar som dyker upp när jag hukar i isvinden.

En annan tanke mer hemsk kommer också för mig.

Tänk att bli frystorkad!

Hur skulle det se ut?

Moffe landar hemma i Spanien bärandes på en burk med ett obestämbart innehåll.

Hon går ned till poolen och en nyfiken granne frågar vad hon har i burken.

  • Tja, svarar Moffe, det är min man.

  • Din man! utropar grannen förskräckt.

  • Ja, vänta lite svarar Moffe, går fram till poolen häller vatten i burken och plötsligt börjar jag ta form inför grannens än mer förskräckta ögon.

I samma ögonblick kommer vi fram till vår lunch restaurant och jag rycks ur mina drömmande tankar.

Tänk vad kylan ställer till med, det är, som jag envetet hävdar, inte ett klimat för människor.

Vandring

Djävulen vandrar på jorden och ser.

Djävulen vet att lyckolöfte i templet tar slavar.

Djävulen vet ingen risk.

Djävulen vet att för slaven är stupet högt.

Hjärtat skriker ögat gråter.

Lidandets klagan stiger mot himlen plågade ögon blickar tomt över ingenting.

Medvetenheten har gått.

Själen dövas med medalj.

Stigen som sakta sjunker ned i myren ger inget svar.

I ett ögonblick av evighet drunknar du.