Visar inlägg från november 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Stjärnor och sandkorn

Det sägs att det finns fler stjärnor i universum än det finns sandkorn i samtliga stränder på planeten Jorden.

Det är en tanke som svindlar.

Hur många sandkorn är en näve 1 miljon 10 miljoner?

Hur många nävar ryms i en enda sandstrand 1 miljon 10 miljoner.

Hur många sandstränder finns det på vår jord?

När jag leker med tankarna kring universum förstår jag hur otroligt lite jag förstår.

Det är en enorm plats universum hur skall vi kunna få ett grepp, ens ett litet grepp?

Vi kan inte färdas tillräckligt fort för att komma en liten bit på väg. Det tar människan år att komma till Mars som inte ligger en gäspning bort med universums mått mätt.

Hur skall vi då ha möjlighet att ta oss till andra galaxer?

Jag vet inte, jag har inget svar på dessa oändliga frågor det jag vet är att stjärnhimlen är oändligt vacker att beskåda en mörk kväll eller natt.

Det är som en gnistrande väg av briljanter och dess storslagenhet och djup är enorm. Att känna sig ödmjuk inför detta är naturligt.

Tänk att all denna storslagenhet kommer ur en enda smäll, vilken smäll det måste har varit.

Det är som storkontinenten på jorden Pangea som alltefter tiden går bryts sönder i olika delar.

Är det så att allt det som är storslaget, enormt storstilat och ändlöst vackert att det måste brytas sönder i delar av sin egen tyngd?

Det vore absolut ledsamt tänk om detsamma gäller kärleken den stora vackra kärleken, är risken att den blir en alltför stor och tung börda att bära för sina innehavare?

Var det så med universum att det var Gud som bar alltsammans och sedan kände Guden att det är en alltför stor börda att bära ensam, den skall delas.

Jag vet inte men jag hoppas att det som är storslaget får fortsätta att vara storslaget det är då som vi små människor får något att tro på något att ty oss till något att tillbringa våra ensamma stunder med.

Att vara människa är något alldeles märkvärdigt och storslaget. Tänk vilka möjligheter vi har att påverka vårt liv, vår omgivning och våra medmänniskor.

Vi har en gåva som givits oss att förvalta och förädla denna gåva är inte någon självklarhet och ingenting som är permanent.

Vi skall med den klokhet, visdom och ödmjukhet som ärvts genom släktleden se till att gåvan förblir storslagen.

Jag tar en näve sand och stör över stranden eller tänk om jag är Guden och det är en näve stjärnor jag strör över himlavalvet.

Älskade barn

Vem älskar inte sitt barn?

De flesta blir svaret.

Inte alla?

Nej, inte alla.

Hur kan det komma sig att de som skaffar barn inte älskar dem?

Den frågan är jag inte man att svara på men tyvärr är sanningen den att alltför många ungar far illa här i världen.

Ett stort perspektiv att lägga det på världsnivå, jo det är sant men det ger en större tyngd till det jag vill säga.

Det är så många som vill bli föräldrar och det finns idag en uppsjö av teknologiska möjligheter.

Just det du läste rätt, teknologiska möjligheter.

Det kan väl inte vara så att barn blir till utifrån en teknik det är väl utifrån kärlek?

Det är säkert kärlek men det är numer också teknik i det som kallas I-länder.

Och där undrar jag om det är egenkärlek eller kärlek till det kommande barnet som styr?

Jag undrar följande;

Vad är det för fel att adoptera?

Vi är 7 miljarder människor på denna lilla planet, hur många fler måste vi bli innan vi inser att det är dags att ta hand om oss som finns här redan innan det är för sent?

Att vi, i vart fall de flesta, vill bli föräldrar är vårt genetiska arv om reproduktion och det faktum att vi längtar efter en eller flera förhoppningsfulla som tultar omkring i hemmets vrå.

Men är den längtan så stark att den får ta sig vilka uttryck som helst?

Jag tycker inte det, jag tycker att det är dags att finna sig i naturens lagar som är inrättade sedan miljarder år tillbaka.

Om någon inte blir med barn är det beroende på naturliga lagar.

Då kommer de flesta att klaga och säga;

-Vem är du att sätta dig över mig och tala om för mig att jag inte skall få skaffa mig mitt eget barn?

Jag sätter mig inte över någon det är naturen som talar om hur det skall vara.

Jag tycker också att det är värt att fundera till en extra sväng innan du går iväg till provrörsbefruktning eller till en surrogatmamma.

Ett barn får och kan aldrig bli en accessoar.

Det finns så många underbara barn därute som bara väntar på chansen, varför inte ge dem den möjligheten?

Jag tycker att det är värt att fundera på detta och inse att vad jag tycker är bäst för mig kanske inte alltid är bäst för barnen.

Min fråga är;

Vem är viktigast?

En dag i Ivan Denisovitjs liv..........

Är en utmärkt bok skriven av Aleksandr Solzjenitsyn.

Den gav inte enbart en inblick i Sovjet fasansfullheter den gav något som var och är mycket större.

Den möjliggjorde en fantasivärld.

Jag undrar om barn av idag har en fantasivärld det mesta serveras ju färdigtuggat och klart att svälja. Det känns som om det inte finns utrymme idag för att skapa sin egen värld utifrån bilder som skapas av böcker. Den som har läst mycket vet vad det innebär att ha en egen inre värld befolkad av människor och väsen.

Jag kommer ihåg hur denna lilla berättelse grep tag i mig och hur jag skapade denna värld i min fantasi.

Det hela utspelar sig i ett sovjetiskt fångläger under vintern och vintern i sibirien är tydligen alltid sträng. Hur fruktansvärt måste det inte vara att utstå dels den hårda kylan dels den undermåliga maten i vissa fall en soppa kokt på disktrasor.

Det som Solzjenitsyn berättar och beskriver är med ord gjort.

Vi som läser får skapa vår egen bild av de ord han använder och det är magiskt att en samling ord kan förvandlas till lika många bilder som läsare.

Filmer, tv-spel och dvd'er är bildmaterial som ger en färdig lösning jag ser inget fel i det men det som jag tycker är fattigt är att detta medium har tagit över där boken tidigare var ett medium för alla.

Jag kommer ihåg att det fanns något som hette ”en bok för alla” jag tror den kostade 5 kronor och var en pocket, jag vet inte om det finns kvar gör den det var varsam att den inte försvinner.

Jag minns när jag läste barn&ungdomsklassiker som var ett eget märke och oftast handlade om djur.

Den jag minns bäst var en bok som hette ”Bruja den otämjbara” och handlade om ett sto och en indianpojke.

Hästen var otroligt snabb och den enda som fick rida henne var indianpojken.

Givetvis kom giriga krafter underfund med detta och ville fånga in henne något som både hästen och pojken förhindrade genom att flyga ut tillsammans ifrån en klippa.

Denna bok gjorde ett mycket starkt intryck på mig därför att jag fick bilda mina egna bilder i historien jag fick skapa min egen fantasivärld.

Jag kan säga att det finns inte en film ifrån den tiden jag minns lika tydligt.

Jag var 9 år när jag läste denna berättelse idag är jag 58.

Vad ni än gör sluta aldrig att läsa.

Det vore mycket illa om ni vaknar upp vid hållplats nummer 60 och kommer underfund med att ni inte kan läsa.

Snömos.........

De ekonomiska rapporterna duggar tätt just nu och den ekonomisk diskussionen går på högvarv.

Det är euron och Grekland å ena sidan och de svenska bolagens kvartalsrapporter å andra sidan.

Det är alltid trevligt när det går bra för de svenska bolagen.

Det är alltid lika tråkigt när människor varslas om uppsägning då detta fullständigt kan förändra en familjs förutsättningar.

Det jag tycker är utomordentligt trist är när det drabbar små bruksorter.

Detta har nu hänt i orten Sandviken och bolaget med samma namn har presenterat en miljardvinst men avskedar ändå 350 personer.

Detta med hänvisning till att de måste rusta sig inför framtiden!?!

Det är säkert oerhört jobbigt för dem som bor och lever där det finns inte så mycket till ersättningsjobb att hämta vilket har till följd att många fler än de som blir avskedade drabbas. 

Finns det ingen lön att handla för kommer affärerna på sikt att få slå igen vilket på sikt gör att folk flyttar och då drabbas samhällets infrastruktur om det inte finns underlag.

Klassiskt scenario för en avfolkningsbygd.

Den här konsekvensen är jag inte säker på att de som sitter i den exekutiva ledningen för ett stort företag vill eller har förmåga att inse.

Med detta i åtanke är det helt absurt hur Sandviken VD kan säga i TV att det finns förståelse för att de minskar personalstyrkan.

Jag vill påstå att är det något det inte finns så är det förståelse för att företag med miljardvinst minskar personalen i mycket känsliga områden.

Vilken industri eller servicenäring skall suga upp dessa människor?

Jag tycker att det åtminstone borde vara en självklarhet att de som sitter i ledningen iklär sig någon slags dysterhet och medkänsla för dem som drabbas.

Nu känns det istället närmast som att de skadeglatt meddelar att nu skjuter vi 350 människors vardag i sank.

Tänk så lätt det är att stå under kristallkronor i de fina salongerna i Stockholm och mumla en massa obegriplig snömos.

Jag är rätt säker på att ingen av dessa snömosmänniskor vill byta med de som drabbats av ett snöskred i form av uppsägning.