Visar inlägg från oktober 2011

Tillbaka till bloggens startsida

En sönderkokt potatis

Vi har nu i rask takt bevittnat 2 partistämmor Folkpartiet och Moderaterna. Vi har också, med all rätt, haft stora förväntningar på dessa stämmor, ja iallafall vi som bor i Öresundsregionen trodde i vår enfald att nu hade betonghäckarna i Stockholm börjat inse vikten och värdet av den expansiva regionen i sydväst.

Fick vi vår bön hörsammad? Icke!

När jag läser utdrag från diskussionerna som förevarit blir jag än mer övertygad om Stockholms och där boende politikers totala inkompetens.

Det finns ingenting i de slutliga beslut och kompromisser som tyder på att byråkraterna i Stockholm har förstått att de för länge sedan passerat bäst före datum.

Det som är mest irriterande är att man inte förstår vikten av infrastruktur. Detta ord har många politiker i Stockholm svårt att uttala än mindre kan de stava till det.

Vi som varit och framförallt bott i infernot Stockholm vet att där existerar ingenting som kan kallas effektiv infrastruktur det mesta haltar och det mesta står still.

Därför är Stockholm otroligt avundsjukt på Öresundsregionen med sin framåtanda sin förmåga att vända ett problem till framgång sin effektiva lösningskapacitet.

När man är avundsjuk vad händer då?

Jo, man pratar inte med den det berör så också i fallet med ledningarna i ovan nämnda partier. De ville inte ta till sig skånepolitikernas framtidstro sin kreativa syn på livet och regionen därför röstades förslagen ifrån södern ned.

Vad för det för konsekvens?

Jo, att dörren emot Europa delvis stängs istället för att hjälpa till att ställa upp den på vid gavel.

Man gör som endast den typiske svenske byråkraten kan, får inte jag det bättre skall heller ingen annan få det så då gör vi som vi alltid har gjort;

Vi ser till att människor får det sämre istället för bättre. 

Då har vi gjort vad vi kan som byråkrater, nämligen att ingen skall få det bättre men att alla skall få det lite eller mycket sämre.

På så sätt har vi uppnått vårt byråkratiska mål.

Jag är så less på den svenska mentaliteten denna insnöade bakgård där vi har politiker som inte förstår när tåget lämnar stationen.

Det byggs eller i vart fall kommer det snart att byggas en bro över Fehrman Belt och när den är på plats kommer Hamburg att bli lokomotiv för norra Europa och dit räknas nu endast de södra delarna av Sverige, allt annat ligger för långt bort.

Detta kommer att bli en marknad och en tummelplats för miljoner människor med tusentals och åter tusentals företag. Har vi då tid och råd att dra runt en sönderkokt potatis vid namn Stockholm?

Självklart inte!

Jag tycker att det är dags för Skåne att bryta sig loss ifrån Stockholm och bilda en autonom region med Själland.

Det är dags för expresståget Öresund att lämna perrongen.

Olika inför lagen

Vi har nu de senaste veckorna genomlidit ytterligare ett medialt drev denna gång med Håkan Juholt i huvudrollen.

Jag har ingenting emot att pressen granskar, undersöker och gräver, tvärtom det är en del av demokratin.

Det som dock är ytterst störande är att vi är olika inför lagen alla medborgare i Sverige skall vara lika inför lagen men så förhåller det sig alltså inte.

När nu drevet denna gång pågick som värst fanns det journalister som ansåg att Juholt trots vad som hade förevarit kunde sitta kvar på sin post.

Detta förhållningssätt är för mig fullständig obegripligt.

Det är ställt utom allt tvivel att Juholt har fuskat och på ett bedrägligt sätt tillskansat sig monetära medel.

Att han går ut i media och först spelar oskyldig är en självklarhet i den värld han befinner sig i. Att han sedan lika självklart gör 180 grader om och är såå ångerfull är heller ingenting att förvånas över.

I politiken gäller det att ducka och svepa runt sin argumentation med halvsanningar det är något vi alla känner till.

Det vi nog inte kände till är att det finns de som upphöjer dessa halvsanningar till ren sanning.

Vi vilar på detta ett tag och förflyttar oss norröver till Umeå.

I ett liknande fall har vi en kvinna som också hon omedvetet och i god tro har fått bostadsbidrag utbetalt trots att hon har haft arbete.

Det som händer i detta fall är att hon blir återbetalningsskyldig och så långt är allt gott och väl, men sedan slår DDR-Sverige till.

Det blir rättssak och hon befinns skyldig till medveten bedräglighet och döms till dagsböter, häpp!

Vad har hänt i Umeå som inte hände i Stockholm?

Jo, vi har en bedömning som ger vid handen att i detta samhälle har vi olika sorters medborgare en första klassens och en andra klassens. Gud hjälpe dig om du ligger i den sämre klassen då får du inget stöd av journalister eller politiska etablissemang.

Du har brutit mot lagen och du skall dömas!

Varför klarade sig Juholt ifrån att behöva försvara sig i tingsrätten trots ett flertal polisanmälningar trots att åklagare hade inlett en förundersökning jo därför att socialdemokratin inte hade lust eller råd eller möjlighet att utse en ny partiledare.

Det politiska etablissemanget, läs SAP, gick på försvar istället för att slänga ut killen vilket gav till följd att allt dog tvärt. Detta hyckleri denna svinaktiga lögnaktighet gör att politikerföraktet blir än mer utbrett.

Nu skall Juholt ge sig ut på en turné där han skall förklara och diskutera, bla, bla, bla.

Vad är det för fel på dessa muppar som hasar runt i maktens korridorer och, tycks det mig, aldrig får nog av sig själva. 

Jag tycker att Juholt självmant skall söka sig ett nytt arbete och jag skall ge honom ett hett jobbtips;

Res till sydpolen och börja odla tomater.

Svenska språket

Vårt modersmål det svenska språket är det första vi får höra när vi föds och det är förmodligen det sista vi hör när vi dör.

Däremellan har vi en lång resa att göra tillsammans, språket och vi. Det jag inte kan låta bli att förundras över är vår totala misshandel av den högt värderade vännen.

Varför skall vi, när vi inte kan använda språket väl, väva in en massa konstigheter och kalla det att vi utvecklar vårt språk.

Jag hävdar att vi utarmar och utmanar vårt språk istället.

Om vi jämför oss med vårt systerspråk Isländskan, visserligen ett mindre språk eftersom de är färre som talar det, så har de en heder i att inte blanda in en massa lånord eller utländska slit och släng fraser. De översätter till isländska förhållanden och därmed till det isländska språket.

Vi i Sverige kan inte nog blanda in diverse anglo-/amerikanska ord och fraser i den tron att vi blir mer internationella eller svordomar eller slang eller förortssvenska jag hävdar att vi blir mer byfåne än någonsin.

Antingen så använder man ett annat språk och gör det väl eller så håller man sig till sitt modermål och gör det väl.

Det senaste i raden av fånigheter är att alla skall utbrista i,

-Oh, my god

vilket utskrivet på fonetisk skrift med det svenska uttalet blir "Ååh majjj Gaaaadd" och svensken tror att man är hyperinternationell.

Något så fånigt finns inte ens på vykort, min fråga är vad det är för fel på;

-Åh herregud?

Det är precis samma sak men eftersom "Åh herregud" är på vårt språk kan vi uttala det med kraft och schvung vilket ingen svensk kan med "Oh my god".

Det mest skrattretande och löjliga exemplet var en text jag såg av en känd krönikör i Expressen hon skrev;

"att man skratchar varandras backar".

Jag skrev omedelbart till henne och bad om en förklaring vad hon menade.

Svaret jag fick var en snörpning på munnen och något svammel om att hon tyckte om att leka med språket.

Det hon försökte skriva var "if you scratch my back, I'll scratch your" på svenska "om du kliar mig på ryggen kliar jag din".

Jag svarade henne att jag inte tyckte det var speciellt begåvat men fick ingen ytterligare diskussion.

Hon fick inte till vare sig det ena eller det andra, det blev endast en obetydlig och obegåvad passus.

Om det är på detta obegåvade sätt man skall behandla vårt modersmål betackar jag mig för det.

Skall man leka med vårt språk skall det vara begåvat, moget och insiktsfullt.

Vi har en skyldighet att vårda och värna om svenskan då det är vårt viktigaste arv att ge till våra barn.

Det är en innerlighet att Tomas Tranströmer fick Nobels litteraturpris.

Mitt Spanska hem

Jag har den stora förmånen att få bo i Spanien detta land av kultur, mat, idrott och fantastiska människor.

Det som gör att jag föredrar Spanien framför Sverige är att jag som individ räknas. Här är det mycket viktigt vad du som enskild tycker.

I Sverige är det viktigt vad kollektivet tycker.

Jag gillar inte att buntas ihop och etiketteras jag vill var en fri och obunden människa.

Detta är helt oförenligt med den svenska nomenklaturan.

Spanien har i århundraden haft en kultur som bygger på individen tänk på alla upptäcktsresanden alla konstnärer och idrottsmän.

Jodå, jag är fullt medveten om att Spanien har en mörk historia inte minst i Sydamerika.

Jag har rest runt där och med egna ögon sett och upplevt hur människorna har det idag.

Och det jag har fått fram av människor där, när jag pratat med dem, är att de ser ganska nyktert på sin historia och de jämför med hur Inkariket också förslavade människor.

Spanien som land har en otrolig förmåga att leva och det finns plats för alla här.

När spanjoren går ut och äter middag är hela familjen med, hur fantastiskt är det inte att se tre eller fler generationer vid samma middagsbord.

I Sverige händer detta vid enskilda och alltid speciella tillfällen spontanitet är inget som svensken kan stava till.

I Spanien finns det fantastiska specialaffärer där du kan hitta de mest skiftande saker.

Där vi bor i Andalusien är det moriska inflytandet starkt vilket gör denna del otroligt spännande.

Att på vinglande vägar resa i bergen och uppleva byarna som ofta är urgamla är som att resa i en tidsmaskin.

Puebla blanca är en samling byar som är kritvita och det är en magnifik syn att se dem i kontrast till de roströda bergen.

Vi bor i den gyllene staden Fuengirola och bara 2 timmars bilfärd härifrån ligger Sierra Nevada med sitt lift-/skidsystem.

Tänk er följande du stiger upp på morgonen tar dig upp till Sierra Nevada åker skidor och på sen eftermiddag åker du hem för att ta dig ett dopp i medelhavet.

Min fråga till er, kära läsare, kan det bli bättre än så ? 

Inte för mig iallafall.

Jag är välsignad som har hittat min plats på jorden det är alltför många olyckliga som inte har haft samma förmån.

Jag skall resa mycket i detta land och skriva många krönikor om olika delar olika maträtter olika fotbollslag kort sagt jag skall lära mig det land som jag kallar,

Guds gåva till Europa.