Visar inlägg från augusti 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Demokrati

Demokrati är det tillstånd ett land befinner sig i därför att folket som bor där har fått igenom sin vilja.

Om något skenar eller spårar ur brukar folkopinionen vakna och protesterna haglar och vid en fungerade demokrati viker sig de som valts av folket ned sig.

Men så är inte alltid fallet ibland dyker det upp figurer på demokratins taburett som säger sig värna demokrati men som i själva verket speglar sig en en helt annan verklighet.

Det stora problemet med ordet demokrati är att det missbrukas eller så brukas det inte alls.

De makthavare som använder demokrati för att säkerställa sitt ego och som svingar sig upp på de högsta pinnarna i stegen utan att förankra sig hos sitt folk tar gärna till andra metoder, våld.

Dessa kan vi utan vidare identifiera sedan har vi dem som lägger ut dimridåer och gömmer sin person i en dunkelhet.

De är de som är farliga de arbetar i det fördolda med en agenda som skall gynna den egna sfären men som fullständigt struntar i den stora helheten.

Sedan har vi den fega demokratin som inte vågar att i det offentliga rummet ta diskussionen.

Att i en demokrati ha ett tänk som är förhärskade är förödande.

Demokrati innebär att öppet, ihärdigt och frejdigt bryta idéer, tankar och synsätt inte att tiga.

Tyvärr har det i Sverige blivit alltför vanligt att inte ta diskussionen i det offentliga rummet vilket är till skada för landet, det har blivit ett låst läge där vi mer diskuterar dem eller vi istället för att vi diskuterar.

Vi har ett öppet politiskt system vilket innebär att det är fritt fram för den som så önskar att starta ett parti. Om det nu visar sig att det kommer ett parti som majoriteten av folket inte tycker om men som tillräckligt många vill se i riksdagen är det något som måste accepteras.

Detta synsätt har svårt att få acceptans i Sverige.

Min fråga är då,

Har vi verklig demokrati i Sverige?

Jag tycker inte det och det smärtar mig oerhört att som liberal tvingas konstatera detta.

Vi har röstdemokrati i Sverige men inte den fria tankens demokrati.

Med detta menar jag att svenska medborgare har 1 röst var men den som har avvikande tankar åtnjuter inte samma status som majoritetens tankar vilket i grunden är fel.

Det som är rätt för mig skall ingen annan trampa på och säga att det är fel.

En hederlig debatt där åsikter bryts är alltid välkommen men att slänga invektiv mot den du debatterar med kommer alltid tillbaka till avsändaren. 

Det är bättre att med intelligenta välformulerade argument få sin motdebattör inse att det inte är en bra väg att gå men om du vill tycka det så är det din fria vilja och rättighet.

Jag har någonstans, tror att det är den schweizisk-franske filosofen Jean-Jacques Rousseau, läst följande;

"Jag hatar din åsikt men jag är beredd att med mitt liv försvara din rätt att få uttrycka den."

Det är verklig demokrati. 

 

Sagt är sagt och gjort är gjort

Mobbning av människor är utfrysning, utfrysning vilket avskyvärt ord.

Att mobba en annan människa är att begå en själslig våldtäkt.

Tänk att du är på din arbetsplats där du skall vara i 7-8 timmar har arbetskollegor som går och fikar utan att fråga dig som går på lunch utan att fråga dig kanske går och tar en öl efter jobbet utan att fråga dig eller vad som är absolut värst samtalet tystnar när du kommer till fikahörnan.

I början kanske du inte helt lägger märke till dessa signaler du tänker det är inte så allvarligt det kanske är jag som är lite annorlunda.

Låt mig då säga att det finns ingen människa som är annorlunda alla har rätt att bli anständigt behandlade utifrån sina egna förutsättningar utan undantag.

Du går till ditt arbete i ur och skur och till sist upptäcker du att du inte är med i gemenskapen den upptäckten får din värld att svaja till och det är nu du känner utanförskapet det är nu dina tankar får fäste och börjar snurra i en obehaglig fart.

Det är nu det börjar bli tungt det är nu som du sjukskriver dig efter att ha känt minsta lilla symptom.

Så sitter du hemma kanske ensam den du lever med har gått iväg på sitt håll till sitt arbete.

Du sitter där med din kaffekopp du känner dig ensam du är ledsen du förstår inte riktigt vad som händer. Du börjar anklaga dig själv för hur det är på din arbetsplats du tittar ned i kaffekoppen och tänker jag är nog hemma imorgon också så då spelar det väl ingen roll.

Du går till barskåpet tar fram spritflaskan.

Smakar bra?

Jodå.

Det blir en till och en till och en till alltmedan tårarna rinner nedför din kind.

Det du inte visste var att du hade anlag för att bli alkoholist efter ett antal sjukskrivningar kommer din chef och frågar;

Vad är fatt?

Ingenting, svarar du men innerst inne vet du att det är för sent.

Är detta ett möjligt scenario?

Absolut!

Jag vänder mig till alla er som tar er friheten att på ett så vidrigt sätt behandla en medmänniska illa, med vilken rätt?

Att bli utfryst på en arbetsplats är mycket illa att bli baktalad och sedan låtsas alla som ingenting är än värre.

Jag påstår att de som mobbar är de som har störst problem själva, de är fega.

Dessa är en ynkedom till människor som hittar en styrka i att tillsammans med andra förgöra en medmänniska, det är så lågt en människa kan sjunka. 

Den som aldrig har känt detta utanförskap kan aldrig förstå vilket oerhörd själslig smärta som mobbarna förorsakar genom handling och genom ord.

När det gäller ord tänk på att dessa kan såra så djupt att det blir irreparabelt och tänk också på att;

Det sagda ordet kan aldrig bli osagt.

Låt oss för alltid slippa höra mobbarna när de i sin ånger skriker;

Gode Gud vad har jag gjort?

när deras arbetskamrat hittades livlös hemma.

Skåne

Skåne är Moder Sveas sköte.

Visst är det märkligt att resten av Sveas kropp ser sitt sköte som en främling som om den inte hör till, det finns röster som säger att denna del borde avskiljas ifrån kroppen.

Jag vet inte vad som styr dessa tankar bara att de är närsynta.

I detta landskap i södern som är en vagga av liv med en historia som i allt väsentligt skiljer sig ifrån resten av landet finns en dynamik från igår, idag och imorgon som smälts ihop till en alldeles egen kryddig brygd, Skåne.

Det har alltid varit en en fågel som inte låtit sig sättas i bur och vilken tur för oss andra är inte det!

De är ett folk som absolut inte låter sig påverkas och som likt stolta snapphanar formar sin egen historia och sitt eget öde.

Något som resten av landet ser på med avundsjuka och med svepande ordalag kallar stöddigt och drygt.

Ingenting kan vara mer felaktigt.

Dryghet?

Knappast, jag kallar det intelligens.

Skillnaden är att folket i Skåne vågar visa att de vill veta vem de har att göra med och de gör inte som folket i övriga landet, undersöker i smyg.

I Skåne gör man ingenting i smyg.

Landskapet som format och fortsätter att forma människorna här är vidunderligt.

Att stå mitt i Ales stenar med en 360 grader obruten horisont är som att sväva fritt i Guds öga, mäktigt, vackert och fridfullt.

Blommande backar, böljande ängar och åkrar skänker varje besökare ögonfröjd skarpa klippor som brant och djärvt kastar sig i havet bokskogarna med sina magiska salar skänker sin svalka varma dagar.

Kusten med på ena sidan Östersjön på andra Öresund dessa 2 motpooler.

Den ena kall, djup, rytande den andra varm, grund, smekande.

Dessa fantastiska sandstränder som får besökare att tro att de är vid Medelhavet.

Det Skånska köket som är sprungen ur den Skånska myllan har skapat odödliga rätter.

Malmö,

alltså killarna Göteborg och Stockholm ni får erkänna att ni gillar er bedårande, begåvade, bångstyriga lillasyster, jodå ni tittar avundsjukt på henne i smyg.

Ni vet ju hur det är att vara tonåring med växtvärk det ni inte vet hur det är att vara tonårstjej det ni ser och trycker är att hon är skitjobbig ibland.

Hon ockuperar badrummet i timmar tar sista handduken, far ut i obefogade humörs utbrott, är ute på stan och busar runt kommer hem på morgonkvisten. Framför allt söker hon efter sin egen identitet och vill inte låta sig styras.

Men om hon inte fanns vem hade ni då att jämföra er med?

Vem hade ni då om inte hon som med sin lekfullhet skapar nya spännande bostadsområden? som ni tar efter.

Vem hade ni då om inte hon som bygger en bro till nya möjligheter? som ni också vill göra.

Ni skulle inte ha någon att kärleksfullt brottas med ingen att titta på och stolt utbrista;

Detta är vår söta, gulliga lillasyster.

En yster internationell lillasyster som heter Malmö och som är porten till Europa och världen.

Behandla henne väl.

Det är denna magiska del av Moder Svea som vissa vill ta bort, fråga inte mig hur de tänker.

 

Sivans salong

Jag har en förtjusande frisörska som klipper mitt hår och ansar mitt skägg som ingen annan tidigare har gjort, hon bryr sig nämligen om hur slutresultatet blir.

Alla dessa frisörsalonger som har löpande-band-principen 10 minuter per kund 300 bagis.

Jag frågar, var tog kunderna vägen?

Verkar som de försvann ut med håret i sopsäckarna för inte är de kvar i frisörstolarna i vart fall.

Det klipps, färgas och slingas och jag vet inte allt men vad är det egentligen som händer?

När jag var en yngre man var det en händelse att gå till frisören och på den tiden fanns det herr och damfrisörer nu står det i varje skyltfönster hos salonger med självaktning, unisex eller klipper både herr och dam.

Vad har hänt med detta att gå till herrfrisören?

Det försvann iochmed det långa hårmodet för män, herrfrisörerna var inte var vana att klippa långt hår vilket gjorde att killarna gick till damfrisörerna istället och herrsalongens dödsdom var ett faktum.

En sorglig historia men jag tror att en ljusning är i sikte då det börjar dyka upp herrsalonger igen som också erbjuder rakning på det där häftigt gammalmodiga viset, med rakkniv och vispat lödder från en tvål.

Jag vet, jag har varit och både klippt håret och rakat mig hos en äkta herrfrisör i nutid det var ett mycket trevligt och kärt återbesök i dåtid.

Han som klippte mig fick mig verkligen att kliva 50 år tillbaka i tiden.

Då, när det inte alls var vanligt att man tvättade håret hos frisören var det viktigt att få bort löst hår dels från kalufsen dels från halsen, hur löste dessa frisörer detta?

Med fuktad bomull.

Vilken känsla är det inte att bli kammad med en lusräfsa med fuktig bomull, jag får tårar i ögonen.

Alltså så här är det;

Vi killar behöver också skvallra av oss det är absolut inget som ni tjejer har patent på vi älskar att skvallra och snacka av oss om ditten och datten, en nyhet?

Icke.

Jag har provat många olika salonger det har varit allt ifrån neonlysande salar med musik så hög att den egna tanken parkerade utanför dörren.

Jag hoppar in i din skalle när du kommer ut igen, säger tanken till mig, många av dessa salonger har priser som får min plånbok att gråta.

Sedan har vi de som klipper fullständigt på känn och som inte med en min visar att de hellre skulle vända hamburgare hos Max.

Det gemensamma för dessa salonger är att jag som kund aldrig har känt mig helt tillfreds.

Jag har alltid gått ut ifrån dessa etablissemang med en känsla av att ha blivit lurad antingen på pengar eller att jag inte har fått den frisyr jag trodde jag skulle få.  

Jag vet inte vilket som är värst.

Inget av ovanstående råkar jag ut för hos Sivan.

Nu har jag den frisörska jag vill ha.

Var ligger Sivans salong undrar ni?

I hennes kök.

Hon fyller snart 80 år.

Varför hittar vi på nya namn ?

I Sverige har vi en märklig förmåga att hitta på nya namn på det mesta, tar vi inte engelska eller amerikanska uttryck och gör dem till våra egna förser oss byråkraterna med nya namn.

Jag undrar om detta namnbyte är för att rättfärdiga ett synsätt som egentligen finns i en dold värld.

Ta Romer t ex ett inte alltför spännande ord om du jämför det med zigenare jag förstår verkligen inte detta byte.

Ordet zigenare har för mig en otrolig klang.

Zaharia Stancu den rumänske författaren beskriver som ingen annan zigenare deras kultur deras sätt att leva. Romer blir ett fullständigt främmande ord när jag läst hans böcker. Det är en författare att lära känna.

Ett annat ord är lokalvårdare alltså det är ingen hejd på vad saker skall kallas och min fråga är naturligtvis vad är det för fel med städare?

Jag har själv arbetat som jourstädare i Stockholms tunnelbana det var ingen som tänkte i banor om att vi vårdade lokalerna, vi städade dem. 

När vi kallades till en plats för att göra rent ropade ledningscentralen inte på jourhavande lokalvårdare utan på jourhavande städare.

Ja, med är det inte samma sak att städa och att vårda? frågar ni.

Inte riktigt att vårda är mer att renovera och hålla fräscht att städa är att ta bort skräp.

Varför hålla på och trixa och fixa med namn när det inte ger något

Ett tredje exempel som jag har egen erfarenhet av;

Säljare.

Detta fullständigt utskällda ord!

För att maskera att du är säljare heter det;

Account manager, Key account manager, Service manager, Contract manager, Product manager jag skulle kunna hålla på i evighet.

Folk får något flackande i blicken när jag svarar på frågan vad jag arbetar med, jag är säljare.

Säger jag däremot att jag arbetar som Key account manager ser frågeställaren trygg ut, en tung titel tydligen.

Det verkar som om detta med att vara säljare blivit synonymt med telefonförsäljning som inte är särskilt uppskattat. Vad är det för fel med telefonförsäljning?

Säljare i alla former behövs i företagen de skapar arbete vilket i sin tur innebär att företagen kan leva vidare och det skall alla veta att en säljare drar runt administrativ personal som annars inte skulle ha ett arbete att gå till.

Kalla saker för vad de är och vad de representerar istället för att försöka skönmåla.

Det drar endast ett löjets skimmer över de namn som redan är bra.

Att våga lita på sin inre tro eller att vara en attributmänniska

Vi har alla mer eller mindre varit inne i det som kallas grupptryck vi ser efter vad den gruppen vi tillhör gör, tycker, klär sig och framför allt tänker.

Människan är ett flockdjur och har ett stort behov av att känna sig accepterad i flocken. Utan sin flock, stam, by, gata är människan vilse i tillvaron. Det är mycket få människor som är riktiga individualister och verkligen går sin egen väg.

De finns men de lever sitt liv undanskymt långt ifrån allfarvägarna, varför?

Därför att flocken har svårt att acceptera ett annorlunda beteende när detta upptäcks sätts resurser in för att antingen göra det svårt att vara annorlunda eller så fryses den människan ut av kollektivet, varför?

Dessa människor är berikande för vilket samhälle som helst de tillför något som vi andra inte tänkt på inte lagt märke till. Men flockmentaliteten gör det omöjligt att acceptera ordet annorlunda.

Det finns också de som tror de är annorlunda och använder konstgjord andning för att upprätthålla ett sken av något som de tror är annorlunda, attributmänniskor, de har inte den starka brinnande inre lågan. 

När du använder saker istället för att lita på din inre tro och för att göra dig själv synlig för andra människor blir det inte trovärdigt det blir en mask.

De finns alltför många av oss som tror att vägen till lycka går genom konsumtion att alltid ha den senaste mobilen att köpa en fräck bil eller att bo på rätt postnummer är det som får oss att bli accepterade och som gör oss till fullvärdiga människor i vår flock men tänk på att allt detta är saker som i en sekund kan gå förlorade.

Det finns heller inget som säger att du blir mer accepterad för att du har en massa saker att visa upp.

Detta är att leva på sin tro inte med sin tro.

En människa som är genuin i sin övertygelse behöver inga attribut för att understryka sin tro.

Det som är en övertygelse behöver aldrig bevisas utan är en självklarhet och utifrån den lever vi våra liv.

Detta är något som aldrig kan gå förlorat.

Därför är det så viktigt att flocken accepterar de som är annorlunda de som vågar gå sin egen väg ingenting av det behöver betyda att de inte också vill tillhöra sin flock.

Rikedom är långt mer än pengar på ett bankkonto eller guld och ädla stenar i ett bankfack rikedomen som inte går att mäta är allas vår fantasi vår själsliga förmåga och vår inre skaparkraft.

Låt aldrig ta-död-på-sprinklern, vilket är din rädsla för vad andra skall tycka, släcka din inre låga.

Våga låta den brinna klar och stark!

0-tolerans på Malmös gator

Malmö står idag vid ett vägskäl med en befolkning som växer ganska stadigt och kraftigt. Våld kan aldrig accepteras och framförallt kan aldrig någonsin våld starkare emot svagare accepteras.

Det finns en tendens som pekar på att våldet i Malmö ökar och det ligger i vägen för den utveckling som alla som bor i staden önskar sig. Det blir som en sten i skon den måste skakas ut.

Övriga Sverige börjar mer och mer se Malmö som porten till Europa.

Därför är det dags för Malmös politiker att lägga en ambitionsnivå på 0-tolerans avseende våld på stadens gator och torg. Jag tycker att det är dags att politikerna tar bladet ifrån munnen och ställer sig upp och klart och tydligt deklarerar att våldet aldrig kan accepteras.  

Det kan aldrig vara ok att t ex gamla människor inte vågar gå ut därför att en ny trend har bitit sig fast där unga rånar gamla genom att rycka av dem halsband och andra juveler.

Det är så fruktansvärt fegt att ge sig på den som är svagare!

Tänk om de som rånar och misshandlar skulle våga ge sig på de som är starkare än sig själva  men det vågar de inte de är för fega. Det är så oerhört lätt att vara flera eller fysiskt starkare och göra illa. Mycket svårare att vara färre eller fysiskt svagare och ge sig på någon.

Jag vet hur det känns att vara den svagare jag har blivit rånad av 2 personer under pistol-/knivhot. Detta var en mycket obehaglig upplevelse och en erfarenhet jag absolut kan vara utan.

Det kan inte vara en rimlig utveckling att den person som utan egen förskyllan blir vittne till en uppgörelse själv skall löpa risken att bli beskjuten eller i bästa fall misshandlad. Eller att gängen gör upp på allmän plats och helt oskyldiga kommer i skottlinjen. Vidare skall ingen kvinna i Malmö behöva riskera att kallas för hora, vad är det som är fel?

Vad är det för en stad som tillåter detta?

Jag vill med dessa rader mana och uppmana Malmös politiker med Ilmar Reepalu i spetsen till krafttag för att minska och på sikt utplåna våldet mot och kränkningarna av människor. 

Jag tycker också att det är dags för Malmös politiker att ge den lokala polisen mycket större befogenheter för att städa upp buset på gatorna.

Det offentliga rummet är allas vårt vardagsrum och där har vi rätt att vistas utan rädsla för våld i någon form.   

Gör detta till en fredlig stad!

Inför en 0-tolerans snarast!


Jag hoppas att ni politiker läser detta och agerar.

Att bli gammal

Att bli gammal är oundviklig det vet vi alla men att oundvikligt behandla alla gamla med respekt och värdighet det är det inte så många som gör.

Det har skrivits mycket om sättet på vilket "di gamle" bemöts här i Sverige och samtliga som skrivit har på ett eller annat sätt varit samstämmiga i att det är inte är ett värdigt sätt som har använts. Då frågar jag mig;

-Varför ?

Om vi är överens hur vi som gamla i Sverige skall ha det varför är det då inte så?

Varför får vi dag efter dag i tidningarna läsa om upprörande scener där våra gamla alltid eller i vart fall oftast drar det kortaste strået.

Vi är alla eniga om att de har varit med om att bygga detta land men vi vill inte dela med oss av kakan när det kommer till åldringsvården.

Varför ?

Det är ovärdigt att våra gamla inte får avsluta sitt liv på ett lugnt och fint sätt.

Det jag undrar är vad är det för människosyn som råder i Sverige? Är det någon av oss som vill att vår farfar, farmor, morfar eller mormor skall behandlas illa?

Naturligtvis inte och de som har barn och barnbarn med energi, driv och handlingskraft har en större chans att få det bra.

Vad var det jag just skrev?

Skall alltså inte alla gamla ha rätt till god omsorg ?

Det är just här problemet ligger de som inte har en släkt som bryr sig eller agerar hamnar i ett ingenmansland. Så fruktansvärt det måste vara att vara utlämnad till ett godtycke som inte alltid är gott.

Det måste vara en plåga att inte få besök att känna sig som en belastning när det istället borde vara så att kunskapen och livserfarenheten som finns borde vara hårdvaluta. Varför har vi råd med att göra om misstag efter misstag? när vi har en aldrig sinande guldgruva att ösa ur.

Varför tar vi inte tillvara på den istället för att förslösa den ut i tomma intet?

Det är dags att behandla alla gamla i Sverige med respekt, värdighet och det är dags att börja ösa ur källan som heter erfarenheten.    

Tidsnöd

Vad är det som vi alltid har ont av idag ?

Mitt svar på det blir, tiden!

Tiden idag är inte vad tiden var igår, märkligt eller hur.

Vi har idag precis som igår 24 timmar per dygn till vårt förfogande med så verkar det inte alls att vi har.

Idag har vi alltid tidsnöd.

Vi hinner inte med någonting därför att vi har så mycket att göra.

Jag får inte detta att gå ihop.

Vad är det som gör att när vi nu har möjlighet att planera vår tid bättre än någonsin har vi alltid ont om tid och nästan aldrig tid att spendera med våra gamla eller våra barn?

Vi stoppar in dem på institutioner vilket är ett annat ord på förvaring.

Barnen in på dagis gamla in på ålderdomshem däremellan ett hektiskt liv som har arbetet som högsta prioritet jag undrar återigen, varför ?

Förmodligen därför att vi annars inte skulle ha råd att betala dessa institutioner som också kallas välfärd.

Jag tycker inte att institutioner är en del av vad som skall kallas välfärd jag tycker att ha tid för varandra är något som kan kallas välfärd/välmåga.

Det mest sorgliga som kan hända och som händer i Sverige är ju just det faktum att vi inte tar oss tid. Vi är så otroligt rädda för vad andra skall tycka så vi har svårt att göra det vi antagligen mest av allt vill, att ge sig själv tid.

Jag läste för en tid sedan att den nya trenden är "superfamiljen" vilket innebär att det finns en barnaskara på 4-5 st att familjen bor i ett stort hus som är ett renoveringsobjekt totalt sett att far & mor i huset har ytterst krävande arbeten gärna med mycket övertid. Om man klara av allt detta visar man sig vara superduktig enligt svenskt sätt att se det.

Vad är det som händer ?    

Detta kan inte vara en väg att vandra.

Det måste vara bättre för alla inblandade att det finns tid att umgås att vara med varandra att leka, läsa sagor, bygga koja i skogen, istället för att ständigt snickra på ett hus som aldrig blir färdigt.

Att sätta fart på barnens fantasi och låta dem lära sig att vistas i skog och mark måste vara viktigare.

Tänk om vi också tog tillvara på den outnyttjade resurs som våra mor-/farföräldrar, mostrar och farbröder utgör och lät dem se efter våra små när och om vi har svårt att få det att gå ihop det vore en för alla inblandade lysande lösning för är det några som har tid är det ju dem vi stoppar in på institutioner de har oceaner av tid när vi andra tydligen inte ens har ett halvtomt glas.

Det måste finnas en väg ut ur detta tidsträsk som håller på att sluka människorna i detta land.

Det måste finnas ett sätt att bromsa allt det som gör att vi slösar bort vår tid det talas om tidsbanditer.

När vi hamnar i en kö som tar längre tid än grannkön uppstår lätt panik jag hör suckar folk börjar titta sig oroligt omkring, varför valde jag denna kö när den andra går mycket fortare.

Tidsbandit? snarare ett stresspöke.

Du springer till/efter bussen, spårvagnen, tåget för vad?

För att vinna någon minut här och där, kanske.

Stanna upp ett tag och fundera låt tiden komma till dig istället för att försöka springa ikapp något som du ändå aldrig når.

Vi sitter och tittar ut genom fönstret och undrar,

- Var blev tiden av ?

Låt inte det hända dig.

Vad är det för fel att vara folklig?

Det finns de som rynkar på näsan åt det som kallas folkligt och jag undrar varför?

Vi har i Sverige ett parti som heter Folkpartiet om du tänker efter är det ett helt fantastiskt namn på en politisk rörelse. Som jag ser det ligger det i själva namnet att det är folkligt vilket i sin tur måste innebära att det är ett politiskt parti för dig och mig.

Jag är liberal i själ och hjärta utifrån grundbulten som liberalerna har;

Alla människors lika rätt och värde.

Den meningen är något av det finaste jag vet för den är absolut sann, alla människor har rätt till att bli behandlade rättvist och alla människor har rätt att bli behandlade värdigt.

Hur är det med den saken i Sverige idag?

Svaret får tyvärr bli absolut inte bra.

Vi har etablerat ett elitistiskt beteende och tankemönster där endast de som anses vara i toppform, rätt ålder och toppklass gives möjlighet att få sitta vid honnörsbordet.

Jag tycker det är i grunden fel det kan inte vara så att det endast är en viss kategori människor som har integritet, begåvning och brinner för sin sak. Jag vidhåller att mångfalden är det som skapar den goda skörden. Jag tror så här att en bonde kan inte ägna sig åt att odla endast en typ av spannmål jag tror att olika spannmål vid olika tillfällen ger en skörd som sett över tiden blir rikare än den som är enkelriktad.

Lika borde det vara när vi tittar på hur vi tar tillvara på landet Sveriges begåvningar. Jag tror eller snarare vet att det finns en enorm outnyttjad reserv att ta tillvara på och att vi inte gör det handlar återigen om vårt statiska sätt att tänka. Låt mig ge ett exempel;

Jag såg för ett antal år sedan ett TV-program där David Ingvar intervjuades och det han sade innehöll bl a följande;

"Det kan inte vara så att alla människor är begåvade på samma saker.

Jag har fått begåvningen att forska i hjärnans mysterium men jag är totalt obegåvad i att mecka med min bil.

Det innebär att jag lämnar in min bil till en verkstad och får hjälp där.

Min forskning kring hjärnan innebär inte på något vis att jag skulle vara mer begåvad än den bilmekaniker som fixar min bil, tvärtom vi är självklart lika begåvade var och en inom sitt område".

Detta är så otroligt sant och det är dags som jag ser det att börja tänka i banor om diversifierad begåvning vilket för mig innebär att vi måste börja se varandras möjligheter istället för att försöka kväsa en begåvad människa att uppmuntra och bejaka detta borde vara självklart.

Vem vet kanske det kan bli en positiv katalysator för den mest negativa och kanske det rent av kan bli folkligt att berömma andra vilket i sin tur skulle kunna bli en god folksjukdom.   


Su Rincon

Su Rincon detta kulinariska vattenhål på stranden i Carvajal.

Det finns något som heter chirringito i Spanien vilket är ett ställe där det säljs,

"drinkar och tilltugg" enligt uppslagsboken.

Visst kan du få både drink och tilltugg om du så vill och nöjer du dig med det så begår du ett fundamentalt misstag.

Iallafall när det gäller Restaurante Rincon playa Carvajal.

Stället drivs av en otrolig eldsjäl där han efter pappa och mamma fortsatt vara i restaurantbranschen.

Tack och lov för det!

Chirringito var tidigare en mobil restaurant som när sommarsäsongen började byggdes upp för att sedan rivas när säsongen var över. Dessa hus var i trä och sattes ihop i moduler. Varje strand med självaktning i Spanien har en chirringito eller motsvarande. En del av dessa etablissemang erbjuder solgästerna på stranden den service att du kan beställa fram både mat och dryck till din solstol vilket känns mycket lyxigt.

De flesta av dessa chirringitos har en båt, storlek av en eka, i antingen plåt, trä eller betong vilka är fyllda med sand och där har de sin grillhärd.

Denna grillhärd består alltid av olivträd som eldas till det blir en glödbädd tänk er själva den otroligt förföriska doft som sprider sig och vilket smak fisken får det finns bara ett ord för detta, Olé! 

Vi hittade Su Rincon av en slump, ofta är det slumpens skördar när du hittar ett verkligt bra ställe.

Vi har provat rätt många chirringitos vi är inga superexperter men inte tappade bakom en vagn när det gäller att nosa upp bra restauranter. Så vi hamnade hos mäster i hans restaurant Rincon.

Låt mig berätta lite om mäster;

han har ett ansikte som ser lätt plågat ut han far runt som ett torrt skin och han ser ofta ganska allvarligt ut.

Men så kommer han för att ta upp din beställning och bakom allt döljer sig en person som brinner för mat&dryck. Han ledsagar dig på det mest förtjusande och professionella sätt genom den kulinariska värld hans mycket eminenta kök kan skapa.

Nu talar vi kvalité rakt över disk.  

Jag och Moffe hade min syster på besök och det var givet att vi en dag skulle göra ett nedslag hos mäster.

Sagt och gjort vi bestämde också med våra goda vänner som bor i Fuengirola vilket gjorde att vi blev ett gäng, trevligt.

Jag är helt säker på att Syrr aldrig kommer att glömma den lunchen som varade i drygt 3 timmar.

Vi beställde en mängd läckerheter alltifrån grillade sardiner, rosada, paella, berenjenas till ett gigantiskt fat med utsökta skaldjur. 

Drycken flödade maten bars in i aldrig sinande mängd och vi blev fyllda av frukterna ifrån både havet och vingården.

Det som är extra roligt är att våra vänner verkligen gick igång på den värld som mäster skapar.

När det så blev dags att betala kom han in med mer att dricka,

Ohlala utbrast jag

Ohlala svarade mäster och tillade

-Detta är bra för matsmältningen

Jodå, det slank ned det också.

När vi vacklat tillbaks till våra solstolar fick jag ett gott skratt jag har aldrig förr sett min syster så fullständigt avsvimmad i en solstol.


Nu förstår ni alla säkert varför ni inte får missa ett besök hos mäster.


Mina söner är bikers

Mina tultande tumlande telningar har blivit bikers.

En av standardfraserna från vuxenvärlden till en växande ungdom är;

-Åh vad stor du har blivit!

När det gäller mina söner är detta påstående verkligen sant.

Det har visserligen passerat ett antal år sedan deras födelse men som förälder minns jag alltid den tid när de fick rum i en påse som hängde på min mage. Idag skulle det kunna vara tvärtom eller ja kanske bli tvärtom.

Det är tydligen så att människan med åldern krymper.

Det kommer för mig att jag hänger i påse på någon av mina söners magar.

Göstapetter! utropar jag då och på något sätt tror jag inte att det är en utveckling som någon av sönerna eller undertecknad skulle se fram emot.

Tänk er själva, om sönerna får barn och då inte bara skall ha sin spädis i den ena påsen men också släpa runt på en gammal farsa i den andra påsen visserligen klagas det på att generationerna i Sverige inte har någon bra kontakt med varandra men detta, mnja.........

Åter till detta med motorcyklarna de har alltså köpt varsin HD muskelhoj med allting extra, måste erkänna att jag är lite avundsjuk. Inte så att jag inte tycker att de absolut är värda detta mera att jag också skulle vilja sitta på ett vrålande monster det verkar vara grej of the day.

Jag är glad för deras skull de har pratat om detta i lång tid nu så det är inte mer än rätt att de fick sina drömmar uppfyllda.

Jag kan se dem framför mig ett par skäggiga, väl gaddade, muskulösa, glada män när de kommer på sina mullrande vrålåk längs med gatan;

Tjena farsaaaaaaaan tjoar sönerna i kör, sedan försvinner de i ett moln av avgaser, damm och bränt gummi kvar står jag och tittar efter mina söner medan dammet sakta sjunker ned igen för att så småningom lägga sig till ro på trottoaren.

Det är väl lite så livet är med barn, de växer upp alldeles för fort när de är vuxna går åren alldeles för fort, kort och gott det går för fort.

När du är ung kan du inte nog fort blicka framåt när du blir äldre kan du inte låta bli att blicka bakåt, jag antar att det är så det skall vara.

Om jag är stolt över mina gummibrännande bikers?

Det finns det inte ord att beskriva.


Spänstiga grönsaker

Moffe gillar spänstiga grönsaker, mjukisar är inget för henne.

Det är ganska intressant hur vi uppfattar saker och hur vi ser på saker vilket naturligtvis är kopplat till vår egen identitet.

Vi har alla olika uppfattning om hur det skall förhålla sig och det är det som gör oss till individer. Det individuella är ju grunden för hur vi är som människor. Vi grundlägger vår personlighet i späd ålder och om vi får utveckla den i lugn och ro under uppväxten utan att någon vuxen lägger sig i alltför mycket och får utrymme i vuxenvärlden finns chansen att vi kan få odla fram våra bästa sidor.

Om vi inte får den chansen utan vi måste försvara vår identitet mot omvärlden är risken nog så stor att vi istället för att bli frimodiga blir inåtvända och försvarande.

Det är en utveckling av barnet som jag tror, nej vet, ingen förälder vill.

Vem vill ha ett kuvat barn? 

Mandom, mod och morske män heter det och vi kan skriva om det idag till;

Frimodighet, mod och morske barn.

Jag har turen att få leva tillsammans med ett sådant barn ja alltså vuxet barn.

Hon är frimodig har ett otroligt mod och är sådär danskt morsk då hon till största delen är danska.

Moffe gillar inte bara spänstiga grönsaker hennes gång är också mycket spänstig vilket jag fick erfara när vi var i Spanien.

Jag klagade en smula över att hon gick så fort, det är varmt och då går man helst i sakta mak, och fick med ett ljuvligt leende till svar att "jag går så här".

Jag fick öka tempo.

Hemkommen ifrån Spanien var jag på gymet häromdagen för första gången på en månad vilket kändes bra.

När jag satt i omklädningsrummet efter bastun och såg mig själv i spegeln kom jag att tänka på det där med spänstiga grönsaker.

Jag tänkte för mig själv:

-Är det så Moffe uppfattar mig som en spänstig grönsak? nja det tror jag inte.

Jag är snarare en av åren väl marinerad grönsak som snubblar runt i tillvaron och delger den som så vill lite funderingar i en blogg.

Moffe detta blonda rabalder är solen i mitt liv.


Radiotjänst upa

Det ringde i min mobil en lördagskväll vid halv sju-tiden. Jag svarade och en röst i andra änden presenterade sig och sade att han ringde från Radiotjänst i nästa andetag frågade han mig vem som skall betala fakturan. Jag häpnade och frågade honom vad han menade. Han svarade med att upprepa sin fråga med tillägget att någon i hushållet skall betala fakturan. Jag frågade då vilken faktura han avsåg och fick svaret att det gällde avgiften för TV-mottagare. Jag svarade då att den betalas det redan för. Mannen i andra änden fortsatte envist varför jag blev förbannad och sade åt honom att han inte behöver ringa mer och lade på luren.

Detta blev upptakten till en brottningsmatch med det jag kallar DDR-Sverige.

Vad jag menar ?

Jo, svenska byråkrater och byråkratiska organisationer har fått för sig att de har rätt att regelmässigt ifrågasätta övriga medborgare vilket är en i allt väsentlig oförskämd attityd.

Vidare i mina öden och äventyr med Radiotjänst.

Nu dimper det ned ett brev med informationen att det vid kontroll visat sig att jag är innehavare av TV-mottagare och därför skall betala avgift.

Jaså !?!

Vilken kontroll ?

Jag hade ett kort samtal med någon men under det samtalet hann personen från Radiotjänst säkra följande;

Jag har Tv-mottagare eftersom jag hade samma program på som han hade när han talade med mig !?!

Hur visste han att jag ens var hemma ?

Jag påtalar detta vid ett samtal med Radiotjänsts kundtjänst och får då till svar att

-Jodå det går visst att avgöra vad som är på TVn.

Nu börjar jag bli riktigt förbannad visst jag var hemma men det vet inte han som ringde dels var det radion i köket som spelade i bakgrunden. Allt detta förklarar jag men det hjälps inte då det tydligen är folkbokföringsadress som är avgörande.

Jaha, svarade jag jag trodde att det var om man har TV-mottagare som var avgörande.

För att göra denna sorgliga och trista historia kortare slutade det hela med att jag blev tvungen att hota Radiotjänst med polisanmälan om de inte slutade att förfölja mig.

Jag äger ingen TV-mottagare!!

Till slut kommer det ett brev som säger att jag inte har någon skuld eller skall betala någon avgift till Radiotjänst.

Det jag undrar, är detta väl använda skattemedel ?